onsdag 14 juli 2010

Morgonkänsla

Jag känner mig stirrig och har sovit oroligt, vaknade vid 4. Kan jag verkligen känna av att jag minskade Cisordinolen med en fjärdedel igår? Det låter så lite. Fast det är klart, att öka med en fjärdedel kan man känna av så kanske det är likadant åt andra hållet. Jag vet inte. Har sovit så stabilt de senaste par månaderna så det är lite ovant. Mitt sömnbristsberoende gör sig påmint, jag vill sväva iväg, det är inte så bra. (Hör du: det är inte så bra!) Ska jag gå och lägga mig igen? Dricka kaffe? Dricka kaffe och gå och lägga mig igen?

Det absolut bästa med att vara uppe så här dags är soluppgången. Idag är den aprikos-orange och duvblå. Jag suger in färgerna. När jag tittat på solen och sedan tittar på datorskärmen ser jag många lila fläckar, nästan som ett kalejdoskop. Detaljer som är det viktigaste i livet.

-------------

Kaffet gjorde susen, sen kunde jag somna om ett par timmar så nu är läget under kontroll.

4 kommentarer:

  1. Håller tummarna för att det går bra med nedtrappningen. Att vakna tidigt och sova dåligt kanske har med värmen och solljuset att göra? Hoppas du kunde somna om ifall du försökte.

    SvaraRadera
  2. Sara - tack. Det var inte så enormt varmt här inatt och jag har en mörk rullgardin, så det var knappast det, jag har sovit bra andra nätter fast det varit varmt. Och jag känner i kroppen att något är på gång. Men lite omställningseffekter får man räkna med...
    Tack, jag somnade om en stund sen.

    SvaraRadera
  3. Uppenbarligen är det inte bara jag som finner kaffe lugnande. :)

    Det är säkerligen medicinerna som spökar för dig. Men eftersom du verkar ha bra koll på dig själv och ditt mående och inte bara skjuter iväg i en riktning utan att tänka efter, så kanske det inte är så stor fara att fortsätta på minskad dos? Fast det kan ju bara du avgöra. Jag hoppas att det blir mer sömn för dig i framtiden.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Charlyene - nej, jag fortsätter absolut på minskad dos ett par veckor till innan jag utfärdar min dom, såvida inget mer extremt inträffar.

    Kram!

    SvaraRadera