Piller piller piller. Det går runt i mitt huvud. Fick prata av mig lite hos Mannen dock. Han sa att det var kul att se hur jag som är så logisk kunde vara så enormt ologisk också, det låter elakt men det var sjukt roligt, han säger sånt på ett så gulligt sätt och jag behöver någon som säger emot när jag är ute och cyklar.
Så, sanningen har uppenbarat sig i en ljusblixt: det är inte hur många eller få piller jag tar som räknas, det är hur bra jag mår.
Jag ska fortsätta den här lägre dosen i två veckor, men det minsta att det börjar spåra ur så går jag tillbaka till full dos. Jag har saker att göra, jag ska åka bort och vara kattvakt, kan inte hålla på med några patetiska sammanbrott som dessutom går att förhindra. Skärpning, S!
Vilken tur att du har din man att bolla tankar med. Att acceptera alla piller är inte lätt. Ofta vill man testa sig fram fast man är ordinerad något annat. Så är det för mig i allafall. Jag har optimal dos men samtidigt tänker jag att jag borde sluta med nåt piller. Vilket resonemang.... Kram!
SvaraRaderaMiriam - jo, jag har så svårt att bara låta allt vara. Ena stunden är jag så glad över mina mediciner som gör så stor nytta, men nästa tycker jag nästan det känns pinsamt att medicinera så mycket och vill klara mig utan för då är jag en bättre och starkare människa, tänker jag...
SvaraRaderaKram!