Ligger på gränsen nu. Gormar och svär över att vara begränsad, inringad. När det jag vill hamnar på kollisionskurs med det jag ska. Jag trodde jag hade lagt upp en hållbar plan. Bara ett par timmar om dagen intecknade med att träffa människor jag tycker om. Mycket tid att klappa katt och slöa framför datorn. Men intrycksallergin börjar komma ifatt mig. Tankeförmågan är strypt och mina händer skakar, kroppen tror att något farligt är på gång. Jag distraherar mig gång på gång, tvingar fingrarna att röra sig på tangentbordet, ord ord ord, jag matar katten och ringer sonen och slår på tv:n fast jag inte märker vad jag ser.
Kan jag inte bara få en hjärna som fungerar, med filter och hierarkier, tjockare membran på mina neuron. Ordning. Jag plågar mig själv med minnen från tiden då jag pluggade och tog hand om barn och festade, allt på samma dag. Idag, kvinnan med klumpfoten släpar sig fram.
Som tur är kommer Mannen imorgon, jag behöver en kram.
Åh - cyberkram så länge !
SvaraRaderaSov gott!
Kram från mig också !!
SvaraRaderaDet låter för jävligt. Och mycket mer än så har jag väl inte att säga. :(
SvaraRaderaKram!
Tack älskade vän.
SvaraRaderaJa det är konstigt att hur man kan ta åt sig av allt negativt. Tänk om det var lika lätt att ta åt sig av det positiva, så mycket enklare livet skulle vara då.
En kram från mig med
Tack snälla allihopa för era kramar!
SvaraRaderaHar rekommenderat din medicinexpertis till en kompis som heter Malin, bara så du vet ...
SvaraRaderaKram igen!
Haha, medicinexpertisen består mest i att kunna slå i FASS, men det är det å andra sidan en hel del läkare som inte klarar... Och så några års praktik (lyssna på folks historier på nätet och på psyket)
SvaraRaderaKram!
Ja. En kram. En elektronisk kram. Kan det hjälpa?
SvaraRaderaJag vet inte men. Du får en ändå.
Osynliga - elektroniska kramar är alldeles lagom just nu. Tack!
SvaraRadera;)
SvaraRadera