torsdag 15 juli 2010
Reträtt
Nehej, mer och mer dumheter tänker jag på, så (med lite påtryckning från Mannen) jag återgår till den högre medicindosen. När jag börjar ändra på något så får jag för mig att ändra på det ena och det andra och det tredje (typ "Jag borde verkligen inte sova så mycket") och inte alltid i konstruktiv riktning. Frånsett de kemiska konsekvenserna av medicinändringar så påverkar de mig psykologiskt också, till slut vill jag bli av med alla medicinerna trots att jag vet att det är en dålig idé. Så nu får jag backa fort som sjutton innan jag snöat in helt, och det får vänta, åtminstone tills i höst. Därmed basta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tråkigt att höra att det inte fungerade. Men jag tycker ändå du är stark som vågar se realiteten och inte bara sväva iväg med egna impulser.
SvaraRaderaKram!
Verkligen basta!
SvaraRaderaFör annars kan vi kanske inte ses snart, och det måste vi ju för skornas skull åtminstone :)
Charlyene - det hjälper att jag har någon som ger mig en knuff när det behövs, för det är inte alltid tyvärr som jag är så realistisk...
SvaraRaderaKram!
Laura - Ja just det, skorna! Vill träffa dig också, inte bara dem. ;)
SvaraRaderaKram!
Ja visst är det bra när ens andre hälft är lite mer "förståndig" ibland när det gäller medicinering. Såklart man vill bli helt fri från mediciner eller åtminstone minska på dem, men går det inte just nu så går det inte. Och egenltigen....huvudsaken är ju att du mår ok.
SvaraRaderaKram!
My - jag tänker så känslomässigt ibland, att jag får mer frihet utan mediciner, att jag inte är sjuk då, att det är duktigare och finare att inte knapra piller. Och så övertalar jag mig själv, tycker själv att jag är logisk.
SvaraRaderaÄven om jag tror att jag accepterat mitt psykiska tillstånd så har jag nog inte gjort det fullt ut, jag har inte tillräcklig respekt för vad som händer om jag inte sköter mig. Jag kan predika för andra hur viktigt det är att ta sina mediciner och undvika sånt som triggar skov, men sen lyssnar jag inte på mina egna råd.
Men jag lär mig.
Kram!
Duktigt med en reträtt - du behöver nog dina mediciner kan man tänka. Kram! (Men bra att testa...)
SvaraRaderaDu börjar få ordning på saker och ting. Börjar få koll på den bångstyriga hjärnan och dess reaktioner - även om jag vet att du inte brukar beskriva det som kontroll riktigt - så är det ändå i den riktningen det går. Du behåller fötterna på jorden och går framåt med bestämda steg. För även om du nu behövde backa när det gäller medicinen just så är väl detta ändå ett stort steg framåt när det gäller din självtillit?
SvaraRaderaMiriam - jo, förutom alla mina puckade skäl för att sluta med piller så har jag rationella skäl också, att inte ta starka kemikalier i onödan. Men nu har jag testat, det får vara bra för denna gången. Jag testar säkert någon gång igen...
SvaraRaderaKram!
Rebecca - det stämmer, jag är mycket mer observant än förr om åren och kan oftast åtminstone testa om mina tankar är rationella eller ute och cyklar. Så länge jag inte låter det gå för långt och kör fast i någon stor känsloeruption. Men till och med när det är som värst har jag på de senaste par tre åren kommit mig för att be om hjälp innan jag har gjort något riktigt puckat, och för någon som åkt in och ut på psyk som en skållad råtta så är det ett framsteg.
SvaraRadera