Godmorgon

Nu har åskmolnen dragit förbi och luften känns andningsbar.

Jag gick upp kvart i sju för att säkerhetsväcka Mannen. Han är inte precis någon morgonmänniska. Innan någon tycker att jag är en förslavad stackars kvinna som släpas upp ur varma sängen helt i onödan för att serva min man med kaffe, så vet att det är högst frivilligt. Jag hjälper honom med det, han hjälper mig med så mycket annat.

Väcker tankar på andra tidiga morgnar. När jag pluggade och pendlade två timmars väg. Tänk vad man kan vänja sig vid. All sömnlöshet jag har levt med under åren, på något sätt höll det mig igång fast det slet. Nu håller jag på att omindoktrinera mig till att tro att sömn är bra, och det lyckas mer och mer. Jag tar t.o.m. sömntabletter ibland, det är ett rätt stort framsteg.

Shoppingcentret har fått en Desigual-butik. Hade jag varit 20 år yngre, 20 kg smalare och 20 000 kr rikare så hade jag handlat där. (Fast det är inte "min stil", min stil växlar från dag till dag.)

Sömn är bra (jo, sömn är bra!) men jag tror den här dagen har börjat nu.

Nöjdhet

Håret är fixat! Brunt men inte svartbrunt, ungefär samma färg som mina ögon. Det här kommer jag nog att trivas i (tills jag får nästa ryck och blonderar mig eller något). Tyvärr lägger jag av princip aldrig upp bilder på mig själv i bloggen så ni får bara gissa hur det ser ut.

Sprang på stan sen och gjorde av med pengar. En hel knippe reaplagg på Esprit, och en ögonbrynspenna, den jag har är det bara en stump kvar av. Måste ha ögonbryn nu när jag har mörkare hår. Väääldigt viktiga världsproblem.

Nu får jag ta det lugnt resten av månaden, och resten av idag också för den delen, för nu är jag slut. Slut slut.

Men ändå. Jag mår tamigsjutton bättre sedan jag bytte till Abilify. Det grå dimtäcket är inte lika tjockt, det är lättare att känna entusiasm och inte bara tänka på det. Förra gången jag tog Abilify krånglade sömnen, men nu funkar det så länge jag är hemma i min egen trygga säng. Och annars har jag bra sömntabletter, de kvällar jag har svårt att varva ner. Jag har högre dos litium nu än då, kanske hjälper det till att balansera. Även när jag sover dåligt blir jag inte hypoman, det tror jag också kan ha med litiumet att göra. Bra kombination tydligen. Gör det den ska också, håller borta de mest skruvade tankarna. (Sen är Abilify - till skillnad från vissa andra piller - för mig ingen erotikdödare ;))

Ibland hatar jag medicinerna men just idag är jag väldigt tacksam. Det är skönt att inte vara galen.

Om

Försvinner igen på ett par dagar. Har såsat omkring och vilat idag så det går nog bra, ska bli roligt.

Nya frisyren är jag nöjd med och när vi kommit hem igen ska här färgas om. Så fort jag har bestämt mig vill jag inte vänta en minut. Jag tycker om att ändra om mig även om det bara är flyktigt med kläder och hår. Tror inte att andra egentligen bryr sig så mycket om hur jag ser ut, men det är en rolig lek.

Lite nervös är jag ändå. Löjliga saker som vad jag ska packa - hallå, det är ett ombyte. Tänk om det regnar - men jag har ju nya fina regnstället! Tänk om jag inte orkar vara glad och trevlig - hallå igen, jag reser med Mannen, han kan allt om mina sinnesstämningar. Nej, egentligen vet jag att det kommer bli kul, jag bara larvar mig. Anspänningen från förra resan ligger delvis kvar. Först lite kemiskt understödd sömn, sedan ska jag ta mig an världen!

Tidsrymder

Det känns syndigt att gå upp kl 5, fast har man lagt sig kl 22 så är det ju faktiskt 7 timmars sömn (utan sömnpiller) så det är egentligen ok, 7-8 timmar behöver jag för att vara normalfungerande. Och jag kan alltid gå och lägga mig igen en stund senare. Men som vanligt är sömn ett laddat ämne. Tänker att om jag börjar kompromissa och gå upp fast jag kunde klämt in en timme till så kanske jag börjar gå upp tidigare och tidigare och minska sömntiden mer och mer. Har ju hänt förr... Fast när jag hälsade på min mamma nyss sov jag bara 4-5 timmar och gick ändå inte upp i varv, kanske kan det avhålla mig när skräckhistorier inte gör det, vetskapen om att dessa mediciner gör sitt jobb och jag får acceptera och anpassa mig efter det. Kanske en hjälp att sluta glorifiera (delar av) min sjukdom.

Ser plötsligt fram emot att gå till frisören idag. Vill ha det kortare i nacken tror jag, små förändringar som man oftast bara ser själv (för att omgivningen ska lägga märke till något krävs att man typ snaggar sig och färgar stubben kolsvart ;)) Apropå färg så tror jag att jag är färdig med ljusorangerött nu, något mörkare till hösten kanske? Ska inte göra något idag men snart...

När jag satt på tåget och snackade med min son spånade vi om hur vi skulle vilja ha det om man kunde välja på två piller: ett som fick tiden att gå snabbare och ett som gjorde den långsammare, vilket skulle vi välja? Han ville ha långsam-piller (sonen som pluggar hårt och har ett socialt liv tyckte att han önskade att han hann med mer). Jag ville ha snabb-piller (så att man fortare kunde ta sig igenom de jobbiga stunderna). Hur skulle ni välja? Man får bara en sorts piller som verkar en stund, inte jämt. Väljer man mer himmel eller mindre helvete?

Resenär

Jag har inte riktigt varit på humör för bloggande, det har varit så intensivt här. Gjort saker och umgåtts. En del väldigt trevligt som en skogsutflykt där jag druckit vatten direkt ur en källa (kallt och gott!) Många vackra vyer. Vi har ätit antingen god eller intressant mat. Jag har hållit mig till vatten tidigare i veckan men igår blev det vitt, mousserande, rött och sött vin (dock måttliga mängder av varje så jag är inte bakis idag). Sedan spöade jag skiten ur de övriga i TP.

Är grymt trött nu, det gör ont i hela kroppen av spänningar. Har vaknat, klarvaken, vid 4 varje morgon. Åtminstone har jag inte varvat upp trots det, medicinerna gör tydligen sitt jobb. Men det ska bli väldigt skönt med ett par dagar på egen hand i Göteborg nu, bo på hotell, gå själv på stan. Förhoppningsvis tar vi oss dit ner idag med tåget utan fler bombhot.

Kortrapport2

Kanondag igår. De allmänna kommunikationerna funkade, äldste sonen mötte vid stationen och efter att ha lämpat av packningen hos honom tog vi en thailunch, yngste sonen och hans sambo kom precis lagom. När vi kom hem igen rörde vi ihop en chokladkaka till senare, och sedan blev det givetvis brädspel, det hör liksom till. Notre Dame, och jag blev inte sist! Kvällens begivenhet var middag på en mysig fiskrestaurang, hur god mat som helst. Avslutat med tårta hemma. Jag hade köpt en rätt dyr väska åt honom i födelsedagspresent, visste inte exakt vad han ville ha så det var en chansning, men han storgillade den. Det är så roligt när man träffar rätt. :)

Jag borde inte sitta uppe nu, om en timme är det dags att stiga upp så vi hinner med tåget. Det är knepigt det där, jag har sovit fem timmar så jag är inte supertrött, men inte utsövd. Är bara svårt att varva ner när man är ute och far.

Mot Hälsingland!

Apelsinskal

Jag är fascinerad över mig själv, hur bra jag sköter sömnen. Sitter inte uppe tre på morgonen. Lägger mig 22-23, upp 7-8. Känner efter varje kväll om jag tror att jag kommer att sova, kan liksom känna i kroppen att det går att slappna av. Om inte, tar jag sömnmedicin, vilken och hur mycket beror på hur det känns. Det känns verkligen bra att inte ta medicinen på slentrian eller känna sig psykologiskt beroende, men ändå ha möjligheten så sömnen inte spårar ur nu när jag bytt till Abilify. Men hittills har det känts ganska lugnt trots att jag gått upp till 15 mg. Sömnen är ett gigantiskt spöke för mig, så det är intressant att se att jag kan hålla det under (konstruktiv) kontroll.

Har köpt god marmelad, ekologisk, apelsin med fläderblom. Onödigt med mer socker men det skiter jag i, är så gott med en liten klick på ostmackan. Annars är det lite knepigt med maten när man är bortbjuden... hälsade på en kompis som gjorde en stor gryta och jag åt dubbelt så mycket som jag orkade bara för att hon fortsatte att äta. Plus efterrätt. Svårt att tacka nej till mat när folk har gjort sig besvär, mat är liksom ett tecken på kärlek från många och en ingrodd del i socialt umgänge. Jag kan inte ens skylla på att jag bantar för det gör jag inte, bara försöker tänka mig för så jag inte växer ännu mer. Men det är svårt när man är bland folk. Och jag tänker verkligen inte lägga av med allt som är gott, inte varje dag men någon gång ibland ska jag absolut ha en godispåse! Så där riktigt motiverad är jag inte.

Äh, skit i det. Jag mår ju rätt bra, det är därför jag orkar tänka på mindre viktiga saker, har inte all hjärnkraft inställd på frågan hur man överlever dagen!

Levnadskonstnär

Uppe med tuppen, men jag somnade vid tio igår kväll så det blev närmare åtta timmar ändå. Känner mig bra, riktigt bra, utan att det slår över. Illamående ett tag någon timme efter att ha tagit den nya medicinen, men så brukar det vara och det går över.

Tänker på att åka till större staden och gå på konstmuseet. Så skönt att gå alldeles själv i sin egen takt. Jag längtar efter beröring, intryck.

Men nu tror jag att jag går och lägger mig igen en stund först, klockan är ju bara åtta.

Nervpirrande

Sov gott inatt trots att jag är nervös inför läkarbesöket. Andra nätter när jag inte haft något alls på horisonten så har jag sovit uselt. Blir inte klok på detta. Men skitsamma, jag har ju uppfuckad kroppskemi.

Ytterligare en begravning, på tisdag, jag som knappt hämtat mig från den förra. Denna gång är det någon som jag åtminstone kände ytligt, släkt till Mannens barn. Hon var rejält gammal så det var väl ingen chock, men ändå. Tycker synd om hennes döttrar.

Imorgon är ett sånt där datum jag har snöat in på. Jag var lite fast på den 22:a också och se vad som hände då, så en aning oroligt är det. Jag vet logiskt sett att det är nonsens, bara hjärnspöken, men i hjärtat är jag osäker...

Ironi

Just som jag har skrivit hur gott jag sover på mina sömntabletter när jag nu tar dem, så blir det en helt uppochner natt, bara vridit och vänt mig, tills jag gav efter vid fem och tog två stesolid. Så var det med den enkla lösningen.

Idag jobbar Mannen och jag ska gå runt i myskläder och bara vara. Se avsnitt jag missat av In Treatment på Svtplay, kanske börja titta på True Blood som jag fått av ena sonen. Ja, en tv-dag ska det bli, försvinna in i andra världar. Men först, gå in på nätbanken och räkna pengar, de ska räcka ända till Norrland.

Det går skralt med viktminskningen trots att jag minskat rejält på portioner och mindre skräp (och nej, jag lever inte på pasta och mackor). Jag tror min kropp vill väga 85, suck.

Flykt

Mer och mer sällskapsliv. Mannens tyska barnbarn (jo det finns ett sådant också) har varit här i staden med sin mamma. Jag smet undan fredag och lördag men idag kände jag mig manad. Det varade dock bara ett par timmar eftersom de skulle åka hem sedan. Jag känner mig ändå hjärndöd nu...

Har trots motstånd tagit sömnpiller de senaste två nätterna. Jag sover så gott på Nitrazepam, utom om jag är helt uppvarvad eller ångestagiterad förstås. Vaknar avslappnad och behaglig efter 9-10 timmar. Antagligen för att det är en bensodiazepin = ajabaja att ta varje kväll, kan ge tillvänjning och beroende. Ska träffa farbror sommardoktorn på torsdag, undrar om jag kan be honom om Nozinan? Jag har kommit fram till att det är bra om jag har något på lut när sömnen börjar krångla, dels för att jag som många bipolära är extra känslig för sömnstörningar, dels för att jag har en massa nojor runt sömn och lätt hittar ursäkter för att inte sova.

Tänk om det räckte med att konstatera att man är irrationell för att ändra sig...

Kommande vecka har jag lite inplanerat, ska kanske träffa en relativt nybliven kompis, ska till frisören och som sagt till läkaren. Veckan efter måste jag ha för mig själv, låta de snurrande tankarna komma till ro. Veckan efter det blir det verkligen full rulle, jag åker bort hela veckan. Roligt men ack så påfrestande. Ibland får man betala priset för att ha ett liv.

Musgrått

Jag vet inte riktigt hur lyckat det här bantandet är. I natt drömde jag att jag vräkte i mig godis...

Laddar inför ett födelsedagsfirande idag, en av Mannens brukare fyller jämnt. En massa främmande människor som ska kallpratas med. Ser fram emot en roligare födelsedag, min äldste sons om ett par veckor. Bara jag och ungarna med deras tjejer, kan det bli bättre?

Ska jag göra något åt sovandet eller ej? Sömn är som den som läst min blogg vet en öm punkt. Nu sover jag visserligen massor totalt sett, men ryckigt, ligger vaken ett par timmar mitt i natten för att sedan vandra ut och in i drömmarnas värld fram till 10-11. Känner mig lite dimmig. Men sömnpiller är gift.

Lite tråkig känner jag mig. Medelålderskris? Tänker mer tillbaka än framåt, tänker på dagar med äventyr. Nu är jag för försiktig för äventyr. På ett sätt vill jag verkligen leva lugnt och stilla med min kära familj. Men på ett annat sätt känner jag mig blek och alltför anpassad. Borde vara lätt att hitta på något att piffa upp vardagen med, men jag kommer inte på något bra. Det mest spännande på senare år har varit besök på psyk när jag varit galen, och dit strävar jag inte. Just det, jag har varit galen ibland och det avviker ju lite från mainstream, men inte direkt konstruktivt. Alla människor verkar så kompetenta, eller åtminstone självklara. Jag känner mig som en grå liten förskrämd gammal luggsliten mus. Usch.

Nattdjur

Sömnmönstret är uppåt väggarna. Det tar plötsligt en timme eller två att somna, istället för fem minuter, och ibland vaknar jag till på natten, som i natt. Men ofta somnar jag också om frampå morgonkvisten och sover gott till tio-elva. Det är medicinförändringen, gud så skönt att alltid kunna skylla på sånt. ;)

Är trött på min kroppshydda som bara byggs ut med fler rum. Nu ska jag, så länge jag orkar, tänka mig lite för. Mer lagoma portioner och så. Någon fullskalig bantning ger jag mig inte in på. Bara det att jag bestämt mig för att vara lite försiktig gör att jag tänker mer på mat och alltså känner mer att jag är hungrig, rätt värdelös situation. Ska inte börja leta kalorivärdet på gurka. Men jag är fet enl. BMI så det är inte enbart ett lyxproblem. Skulle inte vara något vidare att dra på sig diabetes också. Suck. För fem år sedan var jag normalviktig. Att det ska vara så j-a svårt.

Mycket klagande på sistone. Jag är lite halvdyster ibland, fast inte riktigt låg. Ska träffa en kompis idag, gå på en födelsedagsfest hos en av Mannens brukare på fredag, och så är det släkttjosan i helgen. Det är lite för mycket umgängesliv på sommaren. Är ändå inte alls så illa som det skulle kunna vara, jag har ju Mannen som alltid finns där och stöttar!

Nu känner jag ändå ett visst välbehag sprida sig i kroppen. Jag mår bra när jag vaknar kl 3. Ska väcka Mannen om 1,5 timme och sedan kanske somna om i den stora lyx jag har, att inte behöva passa tider på morgonen. :)

Morgongåva

På något sätt känns det skönt att vara vaken. Av gammal vana tror jag. Det är lättare att relatera till hon som sitter uppe i soluppgången än hon som sover 12 timmar, fast det senare kanske är nyttigare för mig? Även om det också väcker tankar som inte är så bra så gör det välbekanta något med mig, en sorts lättnadens suck över att fortfarande vara jag.

Det sagt så ska jag försöka lägga mig en stund igen, det lär bli en lång dag.

Skattkista

Funderar på att åka till Lund. Jag har inget där att göra, men heller ingen lust att vara hemma hela dagen. Mannen jobbar så jag har ingen som underhåller mig. ;) Ja, nu har visserligen halva dagen redan gått. Jag gick upp för att väcka Mannen i ottan, drack kaffe och gick sedan prompt och lade mig igen och sov till 11. Blir verkligen omåttligt sömnig av medicinen, men kanske behövs det efter alla år av sömnbrist.

Kanske besöka domkyrkan. Jag är väldigt långt ifrån kristen men tycker ändå om kyrkor av mer estetiska skäl. Sitter gärna en stund och filosoferar i det väldiga kyrkorummet, där man kan känna sig liten men ändå i centrum.

Shopping blir det nog inte för jag håller hårt i min sista tusenlapp. Är jag inte uppvarvad så kan jag ta sådana hänsyn om jag bara bestämmer det, trots att jag är lite shoppingberoende. Har varit hos kronofogden i min ungdom och sånt ska banne mig aldrig hända igen. Loggar in på internetbanken ibland och tittar på mitt sparkonto och klappar mig själv på axeln.

Trötter

Har sovit i 12 timmar och känner mig avskärmad från världen. Orkar inte med bloggar och fejjan, så idag tar jag ledigt. ;)

Gånglåt

Lyckades åtminstone sova bort det mesta av huvudvärken ("migrän light"). Uppe tidigt för att vinka av Mannen, hans första arbetsdag efter semestern. Jag har sovit nästan 8 timmar men ändå sitter jag här och gäspar så smått.

Mannen glömde mobilen hemma så jag gick upp till hans jobb med den. Blev totalt en timmes rask promenad, vilket är rätt mycket för mig nuförtiden. I takt med att jag har blivit fet har jag blivit allt mer försoffad, ironiskt nog. Är jobbigt att släpa på 40 smörpaket extra.

Har iallafall precis käkat en tidig lunch: jordgubbar och prosciutto. Underbart! Nu ska jag unna mig att gå och vila en stund.

Första dagen på lägre dosen. Herregud vad jag hoppas att medicinändringen ska hjälpa och jag ska slippa krypet i kroppen. Herregud vad jag hoppas att jag ska lära mig att fullt ut acceptera medicineringen och slippa ambivalensen. Herregud vad jag hoppas att jag ska bli mig själv igen och slippa halta fram genom tillvaron.

Motståndsrörelse

Hela livet. Så länge måste jag ta piller. Inga fler hypomanier. Inga fler överväldigande känslor. Jag har inte riktigt processat det ännu, det kryper längs ryggraden, jag vill inte.

Seg dag. Jag vaknade 6.00 och tänkte att nu blir jag pigg, men sen somnade jag om efter en timme och sov till 11.00 och nu orkar jag inte ta mig in i duschen, fy. Jag är genomtrött efter gårdagen då vi var i Lund, bl.a. tittade vi på Mannens sons examensarbete, en riktigt högteknologisk laser. Inte för att man förstod något men spännande var det. Han är verkligen supersmart.

Jag har diskat - innan det blev ett diskberg! Nu ska jag bara tackla nästföljande steg: dusch och promenad. Inte gå och lägga mig igen. Får se hur långt jag kommer.

Motståndskraft

Kämpar barnsligt emot mitt sömnbehov, men förlorar. I morse var jag uppe tidigt, före 6, med ursäkten att väcka Mannen som skulle iväg. 7 timmars sömn borde ha räckt, i mitt sinne. Men när han gått kröp jag ner igen och sov 2 till. Jag behöver helt enkelt 9-10 timmar nu, vare sig jag vill eller inte. Synd, 3 timmar kändes så bra, men jag vet ju innerst inne att det är vägen till fördärvet...

Jag har små ryckande och tuggande rörelser i munnen. De verkar delvis ha ersatt benryckningarna. Medicinbiverkning (antipsykosmedicinen). Hur mycket ska jag bry mig, är frågan? Blir det värre? Är det början på TD (kronisk muskelbiverkning) eller "bara" akatisi (störande rastlöshet i kroppen). Varför funkar det inte att bara ta Akineton (motmedicin)? Skit också att min ordinarie läkare är borta, sjuk antar jag, på obestämd tid. Skit för mig men jag är förstås också orolig för henne. Tänk om hon har fått cancer? Och för min egen lilla del, vågar jag utsätta mig för en sommarvikarie, det brukar inte vara någon hit?

Tröttsamt att medicinerna inte bara kan verka i bakgrunden utan att man alltid måste mecka med dem hit och dit. Det räcker med att jag måste få injektioner varannan vecka, mer än så vill jag inte behöva umgås med vården i sommar.

Nu väntar jag på att Mannen ska komma hem med färskfiskad fisk. Jag är inte så bra på att laga fisk annat än laxfiléer, men antar att det funkar att bara rensa och slänga in i ugnen. Experimentdags!

Limegrönt

Sov tre timmar och mådde så bra när jag vaknade. Hade nästan glömt bort hur skönt det kan vara med bara lite sömn. Är klädd i limegrön linnedräkt och känner mig mycket snyggare än jag antagligen är. Skönt att knappt ha några rynkor, jag känner fortfarande igen mitt ansikte trots att jag snart är 50. Är inte gråhårig heller under min syntetiska rödfärg, trots att livet borde ha givit mig gråa hår för länge sedan. Sedan kan jag tycka att åldershysterin i vår tid är helt uppåt väggarna, någon plastikoperation blir det inte för mig även om tyngdlagen obevekligen gör sitt.

Idag är första dagen på Mannens semester. Han ska ta fyra veckor, vilket tydligen inte hänt på sådär 30 år... han är väl värd att få ta det lite lugnt ett tag. Han har ju fortsatt jobba efter att ha fyllt 65. Tänk att han är så gammal, jag tänker aldrig på honom som äldre än mig, och han är inte alls som jag tänker mig en gammal gubbe.

Skatteåterbäringen lär komma imorgon, då har jag råd med att åka till Göteborg nästa vecka, whee!

Jag är bara så nöjd idag. Tänker på att gå och sätta på en maskin tvätt och känner välbehag i kroppen, underbart med ren tvätt. Får plöja igenom skåpen och se om jag har ingredienser till bröd hemma. Energin strömmar i elektriskt blått.