torsdag 28 juli 2011

Nervpirrande

Sov gott inatt trots att jag är nervös inför läkarbesöket. Andra nätter när jag inte haft något alls på horisonten så har jag sovit uselt. Blir inte klok på detta. Men skitsamma, jag har ju uppfuckad kroppskemi.

Ytterligare en begravning, på tisdag, jag som knappt hämtat mig från den förra. Denna gång är det någon som jag åtminstone kände ytligt, släkt till Mannens barn. Hon var rejält gammal så det var väl ingen chock, men ändå. Tycker synd om hennes döttrar.

Imorgon är ett sånt där datum jag har snöat in på. Jag var lite fast på den 22:a också och se vad som hände då, så en aning oroligt är det. Jag vet logiskt sett att det är nonsens, bara hjärnspöken, men i hjärtat är jag osäker...

8 kommentarer:

  1. Ibland kan hjärnspöken vara starkare än verkligheten. Men jag hoppas att inget händer imorgon...

    Och att läkarbesöket går bra!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Pengar är förbannat kul =)
    Människor dör i flock sägs det och det stämmer ju rätt bra desvärre.
    Massa kramar

    SvaraRadera
  3. Hjärnspöken och färväntansångest e inte att leka med och nog så verkligt för den som befinner sig mitt i. Ska tänka på dig lite extra imorron//Kram

    SvaraRadera
  4. Maria - ja pengar är kul (så länge man inte har så mycket att man blir knäpp av det, men det känns inte som att det är någon risk här...)

    Kanske är det så...

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Fröken Hulda - tack snälla du för förståelsen, det är inte så illa just nu men nog kommer jag vara glad när morgondagen är över... Herregud så löjlig man är, som om jag är universums centrum och allt utgår från mina tankar! Människan kan vara ett lustigt djur.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Skrev en relativt lång kommentar som tyvärr inte ville publiceras, gaaah!

    Vet jag är sent ute men ligger efter i readern. Hoppas begravningen gick ok och att du slipper fler på läääänge nu!

    Läser dig fortfarande men visar mig sällan... Sorry!

    Kram<3

    SvaraRadera
  7. Puffan - tack, begravningen gick bra, dvs jag fick ingen ångestattack och allt var fint och välordnat och folk verkade så nöjda som man nu kan vara vid en begravning. Men det är förstås stor skillnad om det är någon närstående eller en ytlig bekant som i detta fall.

    Läkarbesöket gick också bra och det hände inget jättehemskt på det datumet så allt slutade väl.

    Blogger kan vara lite nyckfull när det gäller kommentarerna :( Tack för att du skrev, det är roligt, men det är inget kommentarstvång här. :)

    Kram!

    SvaraRadera