söndag 10 juli 2011

Känselspröt

Det är absolut inte så att jag brukar gå omkring och tänka katastroftankar hela tiden, men häromkvällen kände jag starkt att något skulle strula till sig med mitt nästa läkarbesök. Att jag skulle falla mellan stolarna i byråkratin eller att de helt enkelt skulle bestämma sig för att jag inte behövde träffa någon läkare. Att jag skulle gå här och vänta på en kallelse som aldrig kommer, och behöva ringa och fråga och tjata och allt sånt jag hatar.

Dagen efter kom kallelsen i posten. Tänk så härligt det är att ens intuition ibland har noll koll! :)

4 kommentarer:

  1. Förstår dig precis... inget mer behöver sägas

    SvaraRadera
  2. Fröken Hulda - haha, tack!

    SvaraRadera
  3. Tänk om de tillfällen var övervägande =D
    Men visst är det så att oftast motbevisas de där katastroftankarna av just det att inget av det tänkta inträffar.
    Jag gör nog som du...bygger upp värsta scenariot,får ångest och faller närmast ihop av lättnaden :/
    Skönt att det var ett positivt innehåll i brevet.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Milla - ja snacka om att man ofta oroar sig i onödan! Men samtidigt, jag tycker det skulle vara hemskt jobbigt att vara superoptimist och sedan bli besviken titt som tätt. Fast kanske ett mellanting är bäst!

    Kram!

    SvaraRadera