Bip-bip-bip. Det är tidens melodi. Allt bippar. Micron, timern, stektermometern, tvättmaskinen. Nu bippar också våra nya tåg. En idog, långvarig ljudserie varje gång dörrar stängs och öppnas. Jag blir helt förvirrad varje gång. Har jag glömt något på spisen?
Tur att mobilerna numera kör med musiktrudelutter om så önskas. Jag lyssnar hellre på Shiny Happy People på repeat. (Denna har jag säkert bloggat förut men det är favoritversionen med bipolära muppar:)
Vad gjorde människor innan den bärbara musiken gjorde sitt intåg? Det kommer jag aldrig att förstå.
SvaraRaderaKram!
När jag var tonåring fanns varken mobil eller datorer. Vad gjorde vi? Antagligen umgicks vi. Dock tycker jag att internet är ett bra komplement. Finns alldeles för många ensamma människor...
SvaraRaderaCharlyene o Fröken Hulda - jag pulade rätt mycket för mig själv, läste böcker, promenerade i skogen och letade blommor och svamp i tysthet. Umgicks med kompisar också, då var vi mycket hemma hos någon där det faktiskt fanns musik. Annars hänga på fik - inte helt olikt nutiden. Men resa utan lurar var tristare!
SvaraRaderaKram!
Jag gillar teknikens utveckling för guuu va' jobbigt det var att bära omkring 80-talets bergsprängare på axeln eller den enorma mobiltelefonen som bestod av en stor låda med lur, skratt. Fast den var det brorsan som släpade runt på. Videobox kunde man hyra också, hahaha.
SvaraRaderaAnnars hängde man med kompisar...
Blippandet kan jag dock vara jag med *ler*
Ha det gott & så fortsätter vi njuta av headset och tågdunkets harmoniska rörelser, hihi.
Kramisar
Milla - videobox, ja! Headset och tåg, tummen upp!
SvaraRadera