tisdag 5 juli 2011

Resväska

Det är ansning av häckar på gång här (dock inte min egen, trots att det säkert skulle behövas skalas bort lite celluliter). Ett vällovligt syfte, men usch, ljudet från den elektiska häcksaxen. *brrr*

När en bloggvän publicerat bilder på sin hemstad blev jag så sugen på att ge mig ut och åka, någonstans där jag aldrig varit, jag åker ju bara i bekanta hjulspår. Men insåg sedan att jag måste tänka mig för. Jag mitt i sommaren i en stad som kryllar av turister... det blir nog för mycket av det goda. Särskilt när jag ska upp och hälsa på min mamma i början av augusti, det kommer att ta mycket kraft, lång resa och tätt umgänge. Usch vad jag tycker det är tråkigt att behöva vara förnuftig, samtidigt minns jag ju hur den senaste längre resan slutade. Jag måste verkligen lyssna på mig själv och planera in en massa dötid både före och efter resor för att inte koka över. Så kära Fröken Hulda, om du läser detta, det blir inget av just nu men tro inte att jag helt lagt planerna på hyllan... ;)

4 kommentarer:

  1. Fina S: Jag förstår dig mer än väl. Vet inte om vi har samma bekymmer vad gäller resande. Jag KAN inte. Livrädd för att få ångest. Vill ha nära hem. Så du må tro att jag tackar Gud för att jag bor så vackert att jag inte behöver åka nånstans. Kram!

    SvaraRadera
  2. Tack för dina svar om medicinerna...ska nog ifrågasätta min psykolog.

    Känner igen det där med att spara dötid så att man har kraft till att bege sig någonstans. Här blir det en minisemester i morgon, mycket folk och ljud. Håller skenet uppe för barnens skull men usch vilka flyktkänslor jag fajtas med just nu.

    Positivt är att solen äntligen tittat fram och jag hoppas den nått även hem till dig!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Fröken Hulda - jag kan resa, tack och lov. Är lite ängslig över att missa tåg och bussar, men annars går det bra rent praktiskt. Det är mer som att om jag är på en obekant plats så går alla intryck rakt in i själen, det blir snurrigt, jag kan inte slappna av och blir helt utmattad, särskilt i skallen. Har en fruktansvärd rastlöshet i kroppen i flera dagar efter att jag kommit hem. Förra året var jag bortrest en dryg vecka i sträck och då hamnade jag på psyk när jag kom hem. Kul.

    Men jag bara måste resa ibland för att stå ut med livet. Har ju också kära att hälsa på här och var.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Milla - man får tyvärr läsa på lite själv när det gäller mediciner för "proffsen" har inte alltid koll, har jag märkt...

    Det är jobbigt när man måste hålla skenet uppe, även om det är nödvändigt ibland. Jag hoppas det går bra och blir roligt också.

    Sol ja, här har vi haft en riktig högsommardag. Kanske skulle fortsätta imorgon...

    Kram!

    SvaraRadera