Nöjdhet

Håret är fixat! Brunt men inte svartbrunt, ungefär samma färg som mina ögon. Det här kommer jag nog att trivas i (tills jag får nästa ryck och blonderar mig eller något). Tyvärr lägger jag av princip aldrig upp bilder på mig själv i bloggen så ni får bara gissa hur det ser ut.

Sprang på stan sen och gjorde av med pengar. En hel knippe reaplagg på Esprit, och en ögonbrynspenna, den jag har är det bara en stump kvar av. Måste ha ögonbryn nu när jag har mörkare hår. Väääldigt viktiga världsproblem.

Nu får jag ta det lugnt resten av månaden, och resten av idag också för den delen, för nu är jag slut. Slut slut.

Men ändå. Jag mår tamigsjutton bättre sedan jag bytte till Abilify. Det grå dimtäcket är inte lika tjockt, det är lättare att känna entusiasm och inte bara tänka på det. Förra gången jag tog Abilify krånglade sömnen, men nu funkar det så länge jag är hemma i min egen trygga säng. Och annars har jag bra sömntabletter, de kvällar jag har svårt att varva ner. Jag har högre dos litium nu än då, kanske hjälper det till att balansera. Även när jag sover dåligt blir jag inte hypoman, det tror jag också kan ha med litiumet att göra. Bra kombination tydligen. Gör det den ska också, håller borta de mest skruvade tankarna. (Sen är Abilify - till skillnad från vissa andra piller - för mig ingen erotikdödare ;))

Ibland hatar jag medicinerna men just idag är jag väldigt tacksam. Det är skönt att inte vara galen.

Omättlig

Long time no blogg. I torsdags var jag rätt upptagen. När jag var i Malmö i måndags fyndade jag en stor skinnväska för lite pengar. Inte ens jag skulle köpa en väska för över tusen spänn men så var det rea på rean och plötsligt blev den överkomlig. Tänkte det skulle vara trevligt att ha något snyggare än en tygpåse när man måste bära med sig A4-papper o.dyl.

Nåväl, sedan gick tankarna från A4-papper till sånt man verkligen vill ha med sig, särskilt när man reser - en dator. Jag älskar min iphone men det är a pain in the ass med litiumdarriga fingrar att skriva längre meddelanden. Och det är ju mycket det jag vill göra - mail, bloggar, forum. Det tog mig ca 2 sekunder att bestämma mig för att köpa en billig netbook (får nog revidera det där påståendet om att jag inte skulle vara shoppinggalen just nu...) En ipad var aldrig aktuellt, vill ju ha tangentbord. Helst hade jag förstås velat ha en MacBook Air men 10 000 kr vs. 2 500... förnuftet segrade. Och denna lilla tiotummare klarar det jag vill ha när jag är på resande fot.

Så i torsdags skulle jag åka iväg och träffa en kompis i en annan del av Skåne, men vaknade pigg och nyter vid halv åtta så jag kom på att jag kunde göra slag i saken och åka till Elgiganten först (ja ja, det är säkert billigare att handla på nätet men jag orkade inte vänta). Mycket effektiv shopping. Jag undrar om inte elektronik är ännu mer roligt att köpa än kläder. ;) Ni vet, alla vill ha hårda paket...

Igår satt jag som man kunde tro hela dagen vid nykomlingen och konfigurerade och tränade på att använda touchpad och bara testade hur länge man kunde använda den innan batteriet gav upp (äkta batteritid, inte bara standby) vilket var runt 8 timmar, så mina ögon var fyrkantiga efter det.

 Ja, inte bara av materialistiska skäl men även annat så mår jag bra just nu. Ska bli jättekul att ge sig ut och åka på måndag, Gbg och sen Norrland (fast jag packar ned Stesolid utifall att).

Ironi

Just som jag har skrivit hur gott jag sover på mina sömntabletter när jag nu tar dem, så blir det en helt uppochner natt, bara vridit och vänt mig, tills jag gav efter vid fem och tog två stesolid. Så var det med den enkla lösningen.

Idag jobbar Mannen och jag ska gå runt i myskläder och bara vara. Se avsnitt jag missat av In Treatment på Svtplay, kanske börja titta på True Blood som jag fått av ena sonen. Ja, en tv-dag ska det bli, försvinna in i andra världar. Men först, gå in på nätbanken och räkna pengar, de ska räcka ända till Norrland.

Det går skralt med viktminskningen trots att jag minskat rejält på portioner och mindre skräp (och nej, jag lever inte på pasta och mackor). Jag tror min kropp vill väga 85, suck.

Fallgrop

Total budgetkontroll blev det inte igår. Jag var ju tvungen att köpa en plånbok (så mycket pengar som jag har ;)), men jag kan rättfärdiga det med att jag behöver ha en stor plånbok med allt som man måste ha med, som Ica-kort, MedMera-kort, busskort, extra busskort, kalender o.s.v. Men ibland behöver jag också en liten plånbok bara för id-kortet, bankkortet och någon hundring, som jag lätt får plats med i en byxficka om jag inte vill släpa på handväskan (som f.ö. är fylld med andra bra saker som pappersnäsdukar, handsprit, våtservetter, smink, extra mediciner, sax, tamponger, alla tusen kundkort man har, anteckningsbok, pennor, spegel och sist men inte minst, en tablettask för akut sockerbegär). Den mindre plånbok jag har använt är svart, extremt ful, mycket sliten och sönderfallande. Så jag var ett lätt byte för en liten rosa sak med vita kanter som bedjande (eller kanske lömskt) skrek "köp mig!" :)

Tror den fysiska rastlösheten har minskat lite faktiskt. Håller fortfarande på och vickar med benet men jag hackar inte så mycket tänder, och det känns allmänt lite bättre. Trodde inte jag skulle känna skillnad på bara en vecka, men med neuroleptika kan saker hända, hit eller dit, på bara någon dag. En del inte-bra tankar dras jag dock med, skräckfilmer och längtan efter knivaction, men på låg volym, det kommer nog gå över.

Mina inlägg spretar som vanligt. Jag har sällan någon röd tråd när jag sätter mig för att blogga. Det blir vad det blir.

Imorgon blir det begravning. Ingen jag känner, Mannen har jobbat med henne. Men begravningar är begravningar...

Skattkista

Funderar på att åka till Lund. Jag har inget där att göra, men heller ingen lust att vara hemma hela dagen. Mannen jobbar så jag har ingen som underhåller mig. ;) Ja, nu har visserligen halva dagen redan gått. Jag gick upp för att väcka Mannen i ottan, drack kaffe och gick sedan prompt och lade mig igen och sov till 11. Blir verkligen omåttligt sömnig av medicinen, men kanske behövs det efter alla år av sömnbrist.

Kanske besöka domkyrkan. Jag är väldigt långt ifrån kristen men tycker ändå om kyrkor av mer estetiska skäl. Sitter gärna en stund och filosoferar i det väldiga kyrkorummet, där man kan känna sig liten men ändå i centrum.

Shopping blir det nog inte för jag håller hårt i min sista tusenlapp. Är jag inte uppvarvad så kan jag ta sådana hänsyn om jag bara bestämmer det, trots att jag är lite shoppingberoende. Har varit hos kronofogden i min ungdom och sånt ska banne mig aldrig hända igen. Loggar in på internetbanken ibland och tittar på mitt sparkonto och klappar mig själv på axeln.

Spara

For till närmaste större stad, men åkte hem efter ett par timmar, varav större delen av tiden hade tillbringats på ett fik. Orkade inte riktigt gå på stan, jag som är shopoholic orkade inte shoppa, tänk dig det! Idag är det Spara och inte Slösa. Men den där riktiga galenskapen infinner sig inte så ofta nu när jag aldrig är hypoman. Dock köpte jag vin, en box som varit slut ett tag på bolaget hemma. Får väl supa mig full istället, haha.

Ska räkna ihop vad jag har kvar på pengafronten och se om jag kan spara ett par hundringar denna månad. Edit: har kollat och satt in en tusenlapp på spareriet. Har inte så mycket jag absolut måste göra framöver och har redan betalat kontaktlinserna fast betalningsdatum låg rätt långt fram i tiden, så resten kommer nog mest gå på fika och glass och sånt. Lyx men lyx jag vill ha.

Apropå lyx, Mannen är så flitig på att ge mig blommor :))

Kan tilläggas att rosorna är rejält stora också. :)

Limegrönt

Sov tre timmar och mådde så bra när jag vaknade. Hade nästan glömt bort hur skönt det kan vara med bara lite sömn. Är klädd i limegrön linnedräkt och känner mig mycket snyggare än jag antagligen är. Skönt att knappt ha några rynkor, jag känner fortfarande igen mitt ansikte trots att jag snart är 50. Är inte gråhårig heller under min syntetiska rödfärg, trots att livet borde ha givit mig gråa hår för länge sedan. Sedan kan jag tycka att åldershysterin i vår tid är helt uppåt väggarna, någon plastikoperation blir det inte för mig även om tyngdlagen obevekligen gör sitt.

Idag är första dagen på Mannens semester. Han ska ta fyra veckor, vilket tydligen inte hänt på sådär 30 år... han är väl värd att få ta det lite lugnt ett tag. Han har ju fortsatt jobba efter att ha fyllt 65. Tänk att han är så gammal, jag tänker aldrig på honom som äldre än mig, och han är inte alls som jag tänker mig en gammal gubbe.

Skatteåterbäringen lär komma imorgon, då har jag råd med att åka till Göteborg nästa vecka, whee!

Jag är bara så nöjd idag. Tänker på att gå och sätta på en maskin tvätt och känner välbehag i kroppen, underbart med ren tvätt. Får plöja igenom skåpen och se om jag har ingredienser till bröd hemma. Energin strömmar i elektriskt blått.

Regionalintresse3

Kom fram på telefon (halleluja). Den som svarade sade att de nyligen skickat ut fakturor och nu var det så många som ringde (undrar varför :/ ) så de hann inte med annat än att svara i telefon, allt annat lades åt sidan. Men hon talade med den som fått mitt fall på halsen och hon skulle återkomma när hon hunnit titta på fakturan. Så förhoppningsvis någon gång i nästa vecka. Det är ingen superpanik egentligen, sista betalningsdag är 17 juni och jag lär få rättelse innan dess. Hon jag talade med ursäktade sig så jag är mindre tjurig nu. Huvudsaken är att jag vet hur läget är och slipper gå resten av dagen och klamra mig fast vid mobilen ifall någon ringer.

Jag är rätt slö idag. Sov 11 timmar. Nu klarar jag mig utan piller igen, konstigt att det kan skifta utan uppenbar anledning. När vädret är mindre kul är jag expert på att ta det som ursäkt för att inte gå ut. Kan tänka mig att gå i nattlinne hela dagen. Har åtminstone betalat räkningarna, det kan räknas som dagens stora insats.

Regionalintresse2

Som tidigare omtalats har jag en fejd med Region Skåne. Imorse kom jag till slut fram på telefon. Ett långt lite virrigt samtal ledde till att hon skulle skicka över ärendet till en kollega med högre behörighet att komma in i datasystemet, och som sedan skulle ringa mig under förmiddagen. Inte f-n ringde någon. Vid 15.00 lyckades jag komma fram igen, efter några försök, men hon som svarade då kunde inte se något på mitt personnummer. Hon sa att de hade haft så väldigt många telefonsamtal idag så de hade nog inte hunnit. Håhå jaja. Hör jag inget från dem imorgon skulle jag höra av mig igen. Får se hur lätt det blir. Annars bussar jag Mannen på dem, han kan vara mycket mer aggressiv än jag.

Har suttit hemma hela dagen ifall de skulle ringa, även om det är på mobilen så behövde jag ha alla papper tillgängliga. Men det vara iofs en bra ursäkt för att inte gå ut i det väldigt blåsiga vädret. ;)

Snigelfartränder

Dagen svalnar mot kvällen, eller den var rätt sval redan, sval, blåsig och regnig. Jag har inte tagit mig ut och tror jag hoppar över det faktiskt. Det är lite trist, jag hade kunnat tänka mig att gå på stan, men eftersom jag ansvarsfullt (har väl sett på Lyxfällan... ;)) bestämt mig för att inte shoppa så mycket mer resten av månaden så faller den planen. Bara en nyttig promenad intresserar mig inte.

Känner en viss förundran, förutom rastlösheten och de gamla trötta självskadetankarna mår jag rätt bra när jag är så här sysslolös. En viss balans som rubbas så lätt när det blir mer action. Tror jag avstår från en familjemedlems födelsedagskalas på söndag, inte för att jag ogillar någon utan bara för att det blir lite för mycket liv och rörelse, och i en annan stad dessutom så jag kan inte gå hem.

Någon sorts press känner jag att rättfärdiga mig, att jag inte flänger runt och gör tusen saker som alla andra, att jag inte är aktiv och ansvarsfull. Men vad finns det att säga annat än att nej, jag klarade inte av det, inte i längden. Så är det.

Pengavals

Nej, jag får hålla shoppandet till ett minimum, för jag insåg just att högkostadsskyddet både för läkarbesök och för mediciner har gått ut. Jag ska till dr A nästa vecka och måste inom två veckor hämta ut injektionsampuller. Det är bara att titta på hundralapparna när de springer iväg. Men jag borde inte klaga utan vara tacksam för att bo i ett land där det än så länge finns ett högkostnadsskydd. Visst, det är surt ett par månader tills man kommit upp i fribelopp, men det kunde varit mycket värre.

Ångestdämpande

Det finns ett visst mått av att bli behandlad som ett barn när man är inlagd, vilket tenderar att ta fram barnet (eller kanske snarast den tjuriga ungen) inom en. Det här med sömntabletter. Om de kommer med dem på kvällen kanske jag tar dem. Om de inte självmant ger mig dem har jag ibland gått och bett om dem, men ibland skiter jag i det, sover hellre halvdant. Blev så natten lördag-söndag, bara lite sömn. På söndagen var jag lite uppskärrad och på. Stackars Mannen hade bespetsat sig på en vilodag, men blev tvungen att flytta/sortera saker. Jag gjorde stora ommöbleringar i bokhyllorna, vilket på något sätt frigjorde en hel del utrymme. Det viktigaste i världen just då.

Mer dämpad igår efter 13 timmars sömn. För mycket eller för litet. Jag gillar inte riktigt det här med sömntabletter, vill ha min naturliga sömn tillbaka.

Inte så dämpad att jag inte klarade av en rejäl shoppingrunda. Till viss del en ångestdämpande handling efter att vi stått i 15-20 minuters konversation med grannen och hennes mamma. Jag står inte ut med sånt, det kryper fruktansvärt i kroppen och känns som om huvudet ska explodera, men man vill ju inte vara oartig. Känner mig som en Stenmark-bild.

Nu köpte jag inget jag ångrar, och höll mig nästan innanför ramarna, så det må vara hänt. Målsättningen var att när jag får pengar på fredag skulle jag ha 1000 kr kvar från föregående månad. Nu har jag 920 kr så det är inte så illa ändå.

Ska gå och sortera ut gamla slitna, för små linnen för att få plats med de nya jag köpte. Tänka på sommaren.

Mört

Blir så inspirerad av heminredandet att huvudet går i ett och jag vaknade fyra imorse pigg som en mört. Dr A kommer att "tvinga" mig att ta sömnmedicin ikväll...

En väldigt bra sak är att pengarna till möblerna kommer till stor del från att jag inte shoppat alls eller fikat på stan osv. på två månader (har bara varit till kiosken ett par gånger och köpt ostbågar, livet som inlagd). Det plus att jag inte tänker småshoppa (allt det där som sammanlagt blir en förmögenhet) nästa månad räcker långt. Kul, för möbler har man ändå lite längre än en tröja.

Mår bra, det känns helt absurt att ligga på psyket, jag får inte ens gå ut utan Mannen eller sova hemma. Fast det kanske blir ändring på det om jag får träffa dr A idag och vara på mitt trevligaste humör.

Redo

Nu slipper jag "personlig assistent", hurra! Behöver inte tillsyn hela tiden. Jag tycker egentligen att jag inte behöver någon tillsyn alls, längtar hem. Dr A säger att vi ska skynda långsamt.

Jag vill hem och börja röja. Visserligen var jag nog lite hypo när jag nattetid gjorde upp många av mina ommöbleringsplaner, men de flesta var rätt bra ändå och jag jobbar vidare på det. Men nu är jag trött på att fundera, vill gå från ord till handling och börja lyfta grejer! :)

Försöker dra ner på min hiskliga kaffekonsumtion. Hemma är den 2-3 koppar om dagen, här snarare 10. Så nu ska det bli varannan örtte.

Det blir billigt när man ligger inne och inte alls får gå ut. Kontosaldot ser bra ut. Sedan kommer en jättestor sjukhusräkning men det är sedan, inte nu... ;)

Utpekad

För ett tag sedan ställde jag upp på en intervju (anonymt) för en studenttidning. Temat var före och efter, och jag berättade om hur det att få diagnosen påverkat mitt liv. Bland annat. Tre sidor blev det, om man räknar bort bilderna. Visst kunde det varit lite bättre rent stilistiskt, det är ju skrivet av en student, och kanske jag skulle önskat en mindre betoning på självskadandet (även om jag vet att det drar till sig uppmärksamhet), men i stort sett ok och respektfullt. Jag har blivit intervjuad förr om andra saker, men detta var första gången om mitt liv som psykfall. Lite emotionellt är det.

Vampyrcentralen imorse. Mannen tar PK-prov (blodets levringsförmåga) var 2:a-6:e vecka och jag följer ofta med som sällskap om jag är hemma. Så de är vana att se oss tillsammans där. Men denna gång skulle vi ta prov båda två, jag för litiumet. Det blev en lätt förvirring när de ropade upp oss i väntrummet, de undrade vart hon med litiumet tagit vägen, oss brukar de ju se hopklistrade ändå. Nåväl, ett morgonskratt blev det.

Jag har sovit normalt inatt. Bra att jag inte gick upp i varv av Stockholms-resan trots att jag tyckte det var roligt att småspringa uppför rulltrapporna som alla andra. Tittade storögt på alla dyra kläder i butikerna och undrade var alla pengar kommer ifrån. Lantmusen i stora staden.

Resten av idag blir det stugsittande. Tror jag. Väntar på att någon gång under dagen (snacka om otydligt) ska en budfirma dyka upp med min julklapp/födelsedagspresent från Mannen! :D Han är så otroligt gullig. Nu igen.

Ångestfrön

I måndags hade jag gått en massa så jag hoppade över träningen (redan), men jag gick igår så nu är jag stel här och var och på ännu fler ställen. Men det känns som en seger att jag klarar ett pass trots att jag är graciös som en elefant, dock tyvärr inte lika stark.

Förföll till shopping i måndags. Jag har annars hållit mig ifrån större inköp på ett tag. Men nu blev det ett par tweedbyxor, jag gillar tanken på att inte alltid gå i jeans. Ska bara sy upp dem, suck, lika tråkigt varje gång. Har trots allt pengar kvar på kontot fast det är den 17:e, det är alltid trevligt. Det blir till att sätta sig och räkna lite på nästa månad, kommer att gå en del på Stockholm och Malmö. Äsch, nu ska jag verkligen inte klaga, finns många många som har det mycket sämre.

Kanske är det den stundande julen som gör mig prylfixerad (mer än vanligt). Jag vill ha en ny adventsstake, och en ipod nano 6g, och en bluerayspelare (vad det nu ska vara bra för), vill åka till London också (fast det skulle jag inte orka, jag orkar knappt med Göteborg). Det är inte riktigt uttråkning, mer någon sorts "det gäller att passa på för man vet aldrig när katastrofen kommer". Jag kommer nog aldrig lita på ett liv utan katastrofer.

Stockholm nästnästa helg. Får se hur det kommer att gå. Jag vill åka men det är nervöst. Vi fick en inbjudan att komma över till Mannens dotters svärföräldrar (som jag inte känner) så nu dras snaran åt.

Vill. Borde. Kan(?)

Efter

Tack snälla alla ni för peppning. Jag kom iväg till tandläkaren, med liten marginal. Mannen var som tur var ledig och följde med och höll handen.

Väldigt snäll tandläkare, iransk tror jag. Jag fick ingen åthutning för att jag inte varit hos tandläkaren på så länge, bara förståelse. Han gjorde en undersökning, vilken jag klarade av med försök till djupandning, och så hade jag tagit Stesolid före. Eftersom jag innan hade föreställt mig att hälften av tänderna skulle behöva dras ut så var det faktiskt en lättnad att det bara var tre som skulle lagas. Tandläkaren sa också att om det absolut inte funkar när lagningarna ska göras så kunde han skicka mig till sjukhustandläkeriet där de har fler bedövningsmöjligheter typ lustgas tror jag. Bara att det finns alternativ gör mig lite lugnare.

Först skulle jag till tandhygienisten och bli lite städad i käften. När jag skulle boka tid hade de fått ett återbud samma eftermiddag. Jag var alltså hos tandläkaren på förmiddagen och tandhygienisten på eftermiddagen, hur jävla modig är inte jag! Men det var liksom lika bra att försöka trotsa rädslan så mycket som möjligt. Nuförtiden har de bedövningsgel på tandköttet när de tar bort tandsten, det var inte riktigt lika läskigt som jag mindes det. Jag ska tillbaka redan på torsdag och fortsätta!

Efteråt var jag helt slut. Hela kroppen värkte. Behövde mycket uppmärksamhet från Mannen för att varva ner.

Fick ett kostnadsförslag på vad alltihop ska gå på, givetvis väldigt preliminärt, kan ju dyka upp saker. Men runt 6000 kr. Hemskt mycket pengar, men jag var mentalt förberedd på det dubbla så det kändes ändå inte så hemskt. Om inte Mannen försörjt mig hade det ju inte gått, eller så hade jag fått låna. Usch att det ska vara så, är inte tänderna en del av kroppen? Visst, om man sköter tänderna blir det mindre att fixa så man kan resonera som så att man får skylla sig själv. Men man använder inte samma logik när det gäller en person med hjärtinfarkt, "betala för din operation själv för du borde inte ha ätit de där pizzorna".

Spökstad

Fyra timmar i natt igen, och jag lyckades pussla ihop ytterligare en timme sömnfragment frampå morgonkvisten. Helt pigg nu. Blir så sugen på Köpenhamn, så lätt, bara sätta sig på tåget och sitta kvar. Ska jag satsa 245 kr på det plus en dyr dansk lunch? Ska jag riskera att spökena hinner ikapp mig när jag är där alldeles själv? Plötsligt blir jag osäker. Jag har ju kommit över det... eller? Sällan nu, men ändå någon gång ibland slår det mig i nacken med ett slagträ.

Jag backar. Ingen exponeringsterapi idag, tack. Jag har redan varit duktig på den fronten, nu får jag slippa.

Är pigg, mår bra, men det samlas skuggor bakom min rygg, jag känner trycket.

Det får bli hemvanda omgivningar idag. Förutsägbarhet.

Bravo

Jag har tagit mina mediciner, givit kreditkorten till Mannen och är i det stora hela väldigt skötsam.
(vad jag drömmer om är en annan femma)

Budgetutrymme

Jag tycker om matlagning som är busenkel. Idag värmde jag upp lite frysta wokgrönsaker, hällde i ett paket färdigkokta kikärter och ett paket krossade tomater med chili. Klart! Jättegott. Kom på efteråt att man kunde ha smulat ner lite fetaost också.

Räknade lite och nästa månad ser riktigt trevlig ut ekonomiskt (än så länge). Betalade av kreditkorten förra månaden, och inget CSN. Blir utrymme att lägga tillbaka på sparkontot som jag nallat av för en viss situation. Jag är rätt ointresserad av att shoppa just nu, har massor av kläder och smink och den elektronik jag vill ha. Känner inte så mycket för att lyssna på ny musik, vill bara ha välbekanta slingor i lurarna, och för övrigt finns ju Spotify. Vårt hem är så totalt ostylat så heminredning går bort. Bort går tyvärr också böcker. Det jag känner för att lägga pengar på är en Göteborgsresa, men det blir i så fall längre fram i höst (och förresten brukar det sluta med att Mannen betalar det mesta). Återstår fika på stan, men inte ens jag klarar av att lägga ett par tusen på det!

Nu ska vi inte ropa hej förrän vi är över bäcken, men det skadar verkligen inte med en konsumtions-paus för min del...

(Och ursäkta så mycket om jag är ofin och pratar om pengar, det ska man tydligen inte göra i Sverige, vare sig mycket eller litet, men jag brukar ju blogga om väldigt mycket mer personliga saker än så.)

Allt detta ytliga snack medan jag väntar på att disken ska rinna av.

På ett forum pratar vi om andlighet. När jag insåg mitt mönster blev det en aha-upplevelse. När jag är i normalläge är jag närmast ateist. Uppåtläge och jag kan få himmelska uppenbarelser. Riktigt låg bryr mig inte men universum känns vagt hotfullt. Mixad så där så jag blir halvpsykotisk ser jag onda andar. Det känns tryggt att tänka i ateistiska banor, då vet jag att jag mår bra. ;)