Jag tycker om matlagning som är busenkel. Idag värmde jag upp lite frysta wokgrönsaker, hällde i ett paket färdigkokta kikärter och ett paket krossade tomater med chili. Klart! Jättegott. Kom på efteråt att man kunde ha smulat ner lite fetaost också.
Räknade lite och nästa månad ser riktigt trevlig ut ekonomiskt (än så länge). Betalade av kreditkorten förra månaden, och inget CSN. Blir utrymme att lägga tillbaka på sparkontot som jag nallat av för en viss situation. Jag är rätt ointresserad av att shoppa just nu, har massor av kläder och smink och den elektronik jag vill ha. Känner inte så mycket för att lyssna på ny musik, vill bara ha välbekanta slingor i lurarna, och för övrigt finns ju Spotify. Vårt hem är så totalt ostylat så heminredning går bort. Bort går tyvärr också böcker. Det jag känner för att lägga pengar på är en Göteborgsresa, men det blir i så fall längre fram i höst (och förresten brukar det sluta med att Mannen betalar det mesta). Återstår fika på stan, men inte ens jag klarar av att lägga ett par tusen på det!
Nu ska vi inte ropa hej förrän vi är över bäcken, men det skadar verkligen inte med en konsumtions-paus för min del...
(Och ursäkta så mycket om jag är ofin och pratar om pengar, det ska man tydligen inte göra i Sverige, vare sig mycket eller litet, men jag brukar ju blogga om väldigt mycket mer personliga saker än så.)
Allt detta ytliga snack medan jag väntar på att disken ska rinna av.
På ett forum pratar vi om andlighet. När jag insåg mitt mönster blev det en aha-upplevelse. När jag är i normalläge är jag närmast ateist. Uppåtläge och jag kan få himmelska uppenbarelser. Riktigt låg bryr mig inte men universum känns vagt hotfullt. Mixad så där så jag blir halvpsykotisk ser jag onda andar. Det känns tryggt att tänka i ateistiska banor, då vet jag att jag mår bra. ;)
Shoppingbegär är en underlig företeelse. För mig är det intimt förknippat med att må dåligt - åt det ena eller andra hållet. Är det ett normalläges-tecken för dig att inte känna begär att bränna pengar?
SvaraRaderaMen det finns ju en viss charm i att spara också, även om det inte är samma kick som shoppingen. Att få känna sig lite dygdig ett tag. Och om det ändå inte kliar i fingrarna att göra sig av med slantarna, så... :)
Fast jag brukar inte vara så framsynt att jag planerar innan pengarna har kommit in. Det kanske är något jag borde börja göra.
Kram!
PS. Om det dyker upp en liknande kommentar från mig, beror det på att jag skrev en igår, men blogger strulade och jag fick ett felmeddelande, så jag skrev på nytt idag...
Charlyene - ja visst är det normalläge när jag inte är så intresserad, eller är intresserad men kan hejda mig och lyssna till förnuftet.
SvaraRaderaDet är mest nyfikenhet som gör att jag gör en grov kalkyl ibland.
Bra att veta att kommentarerna strulat, men det verkar ju fungera nu. :)
Kram!
Det värsta jag vet är att ha pengar men inte ha lust att köpa något. Irriterande. Min köplust var enorm innan jag fick mina älskade mediciner. Nu är det som en slak trött lina. Idag hade jag på mig en skinnjacka jag köpte i ett manirus, den kostade 6000,- och när jag ser den idag kan jag bara inte FATTA hur jag kunde rättfärdiga ett sån köp! Halleluja. Och jag är också ateist när jag är "vanlig".
SvaraRaderaMiriam - haha, jag har faktiskt inga problem med om jag har brist på köplust, det är ju rätt praktiskt. Det är ju inte så att jag inte gör av med pengar alls, men jag kanske kan lägga dem på roligare saker som att bjuda sonen med sambo på en hotellweekend. De lever så hektiskt med plugg och jobb, de behöver koppla av ibland :)
SvaraRadera