söndag 19 september 2010

Journalpaddor-4

Varning: suicid i blandade former, jämmer och elände


Bedömning
Sitter i sängen, ihopsjunken kroppsställning. Stirrar mest ner i lakanen. Ger kortvarig blickkontakt. Svarar kortfattat på frågor. Dålig känslomässig kontakt. Uppenbart dysforisk. Inga psykostecken. Säger att hon vill både leva och dö. (2006)

Hon vill fan ingenting annat än att komma ur denna djävulska förvirring. Och hur i helvete kan man ställa till det så att man måste magpumpas, en gång ok, men att göra det flera gånger, då är man en förbannad idiot. Jag spyr på dig, S, ditt pucko. Haha.


Bedömning
Således en kvinna med en långvarig Borderlineproblematik med uppföljning i Litenstad, som gjort ett ganska allvarligt suicidförsök igår. Har legat i telemetri fram till nu på HIA. Vid samtal idag är pat ledsen över att det inte lyckades henne att suicidera igår, men vi kan komma överens om inskrivning om pat inte något emot sig själv under vårdperioden i Litenstad. Grönt vak, medicinfri observation. (2006)

[Så många intoxer, många fler än jag citerar här, det hade jag helt förträngt. Det var en sjuk utmaning, hur långt kunde jag gå. Spelade det någon roll hur det gick? Mitt synfält var så snävt.]


Bedömning
S har försämrats på sedvanligt sätt och den goda effekt som ECT hade har inte hållit i sig trots fortsatt behandling med Edronax som tidigare hade mycket god effekt. Går man tillbaks i tiden anas ett mönster där varje ny behandling (Abilify, Edronax, ECT) haft mycket god effekt initialt, varefter S glidit tillbaks i sitt tidigare mående. Gör trots det ett försök att öka Edronaxdosen till 6mg+4mg och fortsatt överväga återupptagande av ECT, detta eftersom S har många rätt så allvarliga suicidförsök bakom sig så att risken för nya sådana är uppenbar. (2007)

Och så kommenterar de hela tiden att jag uttrycker hopplöshet. Varför ska jag känna hopp när varje gnista hopp släckts? De är proffsen men de kan inte hjälpa, bara se på när jag kastar mig utför klippan, igen och igen.


Aktuellt
Pat beskriver att hon haft tankar på att hänga sig sedan lång tid såsom en möjlighet. Begav sig på morgonen ångestfylld till ån, valde ut ett träd som var lätt att klättra upp i och hade snara med sig. Blev sittande vid trädet, skar sig. Kontaktade dock till sist sin sambo som tog pat till närakuten, där dr X muntligt remitterade pat och där den skriftliga remissen ännu inte är utskriven. Pat hade blött mycket med en svår sårskada höger lår som har behövt sutureras, oklart med hur många stygn. Även många sår på armar som kommer att behöva noggrann sårvård och det är också indicerat med insättande av antibiotika.

Pat erfar ingen lättnad av att vara i livet utan snarast tvärt om. Är införstådd med inläggning. (2007)

The bottom is nådd.

2 kommentarer:

  1. Hände detta innan du fick bipolär-diagnosen? Hur länge har du haft den?
    *nyfiken*

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - ja det var innan. Den kommer dyka upp i nästa inlägg, tror jag, slutet 2007.

    Det kommer kanske också en radda (kanske tråkiga) inlägg apropå diagnoser.

    Kram!

    SvaraRadera