söndag 19 september 2010

Grönt

Det här var bra. Jag känner mig mer i kontroll nu, inte hotad av deras tolkningar och anteckningar. De kommer aldrig att uppfatta det rätt, helt rätt. Jag får leva med det. Jag kommer att leva med det. Jag fryser inte längre.

4 kommentarer:

  1. hej vännen!
    Skrev en kommentar här för några timmar sedan men då försvann den *snyft* Gör ett nytt försök.
    Massa journalpaddor. Jag har läst lite men har lite svårt att läsa om självmordstankar och om sånt som gör mig påmind om min egen vistelse på psyk (ta det inte persponligt) Jag känner mig ofta väldigt stark men det krävs inte mycket för att små gnuttor självmordstankar ska dyka upp igen och att jag får flaschbacks från sjukhusvistelsen. Men jag har läst lite här och vill säga att jag tänker på dig och är så stolt för att du kommit så långt sen dessa journalpaddor skrevs. När du är "klar" med dig själv så kommer då bli en väldigt bra förebild för andra som mår dåligt.
    Jag blev nästan lite sugen på att skriva journalpaddor i min egen blogg men klarar knappt av att öppna mina journaler, mest på grund av att jag är så rädd för hur jag ska reagera.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Livetsmarathon - jag svarar i din blogg!

    SvaraRadera
  3. Jo det är klart det är politiker som bestämmer sånt också. Men det jag menar är det som t.eex. du och jag gör när vi ser barn fara illa. Ingen politiker bestämmer om vi ska anmäla eller inte och hur mycket vi ska se och höra.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Sv: Ja, ensam är inte stark även om man försöker tro det ibland. Så dumt egentligen att det ska vara så svår att tillåta sig hjälp. Ibland behöver man en liten påminnelse om att det faktiskt är ok....

    KRAM

    SvaraRadera