När jag skriver i min lägesrapport till dr B att jag inte självskadat sedan sist (4,5 månader) känner jag plötsligt en stor befrielse. Att jag slipper smärtan och blodet som var så heligt för mig. Jag behöver inte tvångsmässigt räkna piller. Det känns som att undslippa tortyr. Jag vill aldrig bli så farlig igen, aldrig.
---------------------
Det handlar inte om att vara duktig, allt prestationstänkande flyger bort som vissna löv. Bara en fysisk känsla av tacksamhet.
Vad härligt det låter. Håller tummarna att du känner så även imorgon med. :(Y)
SvaraRaderaTack snälla Ylva. Hur det blir imorgon vet ingen, allt brukar ju gå fram och tillbaka för mig, men jag tar vara på detta ögonblick.
SvaraRaderaDet är starkt av dig! Både att inte skada och att kunna njuta av att inte göra det!
SvaraRaderaKram!
Charlyene - tack för dina vänliga ord, men det handlar inte om styrka, jag har inte kämpat mer än någon annan.
SvaraRaderaKram!