lördag 18 september 2010

Journalpaddor-1

Smakprov ur spåret av mitt liv. 


Psykiskt status
Vårdat åldersadekvat yttre. God formell och emotionell kontakt. Helt klar och orienterad, inga tecken på pågående missbruk. Neutralt stämningsläge. Motorik och mimik u.a. Inga affekter, ingen gråt, enstaka leenden. Inget psykotiskt, självdestruktiva tankar enligt ovan. (2000)

Skärp dig för helvete. Inte gråta framför doktorn.


Pat upplever det som att hon med sin rastlösa aktivitet försöker hålla undan en nedstämdhetskänsla som lurar under ytan, kan t.ex. hålla på med datorn till efter midnatt och på så sätt uppskjuta sänggåendet. Sover ungefär 4-5 timmar per natt. (2000)

Jag har det bra. Jag har det faktiskt bra. Jag står bara inte ut.


Utskrivning tillsammans med Mannen. Sitter hopkrupen och ter sig ej förbättrad jämfört med inkomsten men maken berättar att de har haft permission och att pat då varit som vanligt och skämtat och skrattat. Maken tar upp en episod på kvällen den 13/6 då nattpersonalen tog av S kläderna inför sänggåendet vilket S upplevde som ett grovt övergrepp och mot hennes vilja. Löfte gives om att detta kommer att rapporteras till överordnad. (2000)

Nästa inläggning, samma nattsköterska sätter sig på min sängkant. ”Om du visste hur mycket problem jag har fått. Jag tycker inte om dig och du tycker inte om mig, kom inte till mig.” Jag är rädd.

3 kommentarer:

  1. Men fy h*****e vad arg jag blir på den där sjuksköterskan!! Så totalt inkompetent och oprofessionell! Personen borde faktiskt inte få fortsätta arbeta inom psykiatrin. Det är ju uppenbart att han/hon inte klarar av att sköta sitt arbete på ett professionellt sätt. Lägga över sina egna bekymmer på patienten - då är det verkligen dags att byta arbetsplats.

    SvaraRadera
  2. Rebecca - hon är fortfarande kvar. En intressant twist är att hon numera är en av dem som behandlar mig med mest omtanke.

    SvaraRadera
  3. Det var skönt att höra. Låter det rimligt det du skriver i det andra inlägget, att det kanske berodde på att du klarade av att rapportera det utan att glömma bort att hon också är människa.

    SvaraRadera