lördag 18 september 2010

Journalpaddor-3

Varning: intox

Även om hon inte kan se något hopp för framtiden, försöker jag kommunicera det. Hennes ambivalens och tidigare manipulativa handlande, gör att jag menar att det är rimligt att ta över ansvaret och skriva ett vårdintyg.

Jag fattar kvarhållningsbeslut.

Sammanfattning: XX-årig kvinna, som ger ett yngre intryck både i samtalssituationen och i symptombilden, som är den vid en emotionell instabil personlighetsstörning med upprepat självskadebeteende, upprepade intoxikationer.

Några dagars vård i närheten av fungerande intensivvård bör föregå överföringen till hemavd. (2004)

Varför frågar de och frågar de? Varför tror de att jag har några svar? Jag har inga svar, bara frågor, och jag litar inte på någon att kunna svara på dem. Ingen av oss vet.



Psykiskt status
Pat ger ett helt annat intryck än vad vidtecknad någon gång tidigare sett hos henne, ger god ögonkontakt och är helt adekvat i sina emotionella reaktioner. Neutralt stämningsläge, lätt för att le och skratta utan att det för den skull är något tillkämpat över detta. (2005)

Första träffen med Abilify, denna hatkärlek. Lyfter mig upp, skruvar åt skruvarna.



Pat inkom igår, 2005-07-07 kl 09:00, till medakuten. Hon hade på morgonen intoxikerat sig med XXX mg aripiprazol. Var på morgonen somnolent, knappt pratbar. Pga bradykardi med puls 35-40/min, överfördes pat igår till HIA. Har idag mindre bradykarditendens, med hjärtfrekvens kring 60-70/min. Enligt överläkare T.Å. på HIA, har man begränsad erfarenhet av intoxer med detta preparat, preparatet har en lång halveringstid varför man vill observera pat tills imorgon. (2005)

Jag låg och tittade på monitorn som blippade på, långsamt. Jag tänkte långsamt, långsamt. Åter en rysk roulett. Hade jag överlevt eller förlorat?



Utifrån hypotesen att mikropsykotiska episoder har betydelse för pats självskadebeteende insattes Abilify för cirka ett år sedan, förefaller faktiskt som det hade en viss positiv effekt det första halvåret åtminstone, men därefter har pat varit inlagd vid tre tillfällen efter tabl-intoxer. Dock upplever pat fortsatt positiv effekt av medicineringen så till vida att hon blir mindre handlingsförlamad och trots allt mindre benägen att skära sig än vad hon var förut. Tar till den sällsynta åtgärden att lämna telefonnummer hem till mig och till mobilen. Om pat överhuvudtaget får för sig att använda dem så lär det inte ske om inte självskadetankarna är överhängande, om ens då. (2005, dr B)

Ett förtroende? Till mig? Är jag en människa?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar