lördag 18 september 2010

Journalpaddor-2

Varning: självdestruktivitet och våld




Senaste veckorna allt mer accentuerad ångest. Mycket kraftfull sådan, blir i det närmaste helt handlingsförlamad, mutistisk i samband med detta. Kommer flera gånger dagligen. Olika situationer. Har även mycket starka skräckbilder som spelas upp inne i huvudet. Ser sig själv bli flådd, slagen i huvudet med en påk, styckad etc. Kan inte komma ifrån dessa bilder. Mycket starka och intensiva. Rispat sig på armarna två gånger senaste veckan. Nattetid. Berättar att hon gjort en deal för att få överleva. Vill inte närmare gå in på vem det var hon gjorde dealen med och hur den såg ut. Förnekar hörselhallucinos. Beskriver vidare att hon inte ser skräckbilderna i rummet utan endast uppe i huvudet. Har även haft en hel del suicidtankar och planer framför allt rörande vassa föremål, knivar. Fått impulser att skära halsen av sig samt att skära sig i handlederna. Suicidtankarna rör sig endast kring vassa föremål. Beskriver att hon för 1 ½ år sedan var mycket nära att skära sig i halsen.

Säger att hon sover mycket fragmentariskt runt hela dygnet. Vaken dag som natt. I princip ingen aptit, äter ingenting. (2001)

Hur förklara utan att säga för mycket? De tror att jag är galen. Hur kan jag vara galen, allt det här är ju på riktigt.


S mår dåligt, sitter hopkrupen i sängen, svarar inte på frågor. S får vb medicin som har dålig effekt. Efter ca en halvtimme efter vb medicin tar S en kaffekopp och slår sönder denna mot sänggavlen. S får några småsår på tumme och finger. Personal har funnits på rummet hos henne under flera timmar. (2004)

Stårinteutsstårinteutstårinteutstårinteutstårinteut


Jag får ingen kontakt med henne och hon har gett uttryck för att hon vill skada sig igen. Har även till kontaktpersoner sagt att hon naturligtvis har med sig föremål som hon kan skada sig med. Vägrar lämna ifrån sig detta eller säga var det finns.
Mot denna bakgrund ser jag ingen annan möjlighet än att skriva ett LPT för fortsatt tvångsvård – konvertering – eftersom hon är helt klart farlig för sig själv. Vårdintyget skrivs kl 13:05. (2004)

Nu orkar jag inte. Ger upp. Flyter ut i mörkret. Kan de inte fatta att de bara ska lämna mig ifred?

(Det kanske kommer mer, kanske inte)

6 kommentarer:

  1. Ingen vacker läsning men det är intressant att läsa. Intressant är nog fel ord men jag kommer inte på det rätta ordet. Tyvärr.

    Kan inte ens sätta mig in i hur du har mått. Men kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Förstår att du har haft det riktigt tufft. Ibland när jag tänker på gamla saker som hänt funderar jag också på om det är så bra att tänka bakåt, jag menar, blir det bättre av det? Eller är det en form för bearbetning? Kram!

    SvaraRadera
  3. Wow. Jag hoppas att du inte behöver känna så igen. Någonsin.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Ylva - jag tror jag förstår hur du menar.
    Tack och kram tillbaka.

    SvaraRadera
  5. Miriam - jag tror det beror på person och tillfälle. Ibland klarar jag inte av att se framåt om jag inte har dåtiden sorterad i en box. Fast jag går ju inte runt och tänker på det som har varit jämt.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Charlyene - nej, jag hoppas också, samtidigt är jag starkare nu, jag klarar mer. Tror jag.

    Kram!

    SvaraRadera