Biktstol

Nu har jag pratat med dr E, min husläkare. Han lät snäll om än en liten aning virrig. Han ökade Levaxinet ett snäpp, och så ska jag ta prov om 6-8 veckor. Noggrann som jag är att följa instruktioner går jag nog dit efter exakt 7 veckor. ;)

På läkarspåret så träffar jag dr B nästa vecka. Sitter denna morgon och jobbar på lägesrapporten som jag ska ta med. Eftersom den scannas in i journalen försöker jag väga varje ord på guldvåg (det är mest jag som överdriver, så känsligt är det knappast). Vill inte släta över (jo lite kanske) men inte framstå som en galning... Funderar just nu över om jag ska ta med en mening om att jag tycker det är svårt att ta medicinerna.

Har ännu lite svårt att känslomässigt acceptera medicinerna trots att förnuftet säger att de hjälper mycket, har tagit dem ändå mha strikta rutiner men är aningens osäker på om jag lyckas hålla det.

Tillräckligt nedtonat?

Till saken hör att jag slutat med mediciner ett antal gånger. På allra senaste tiden har jag gjort det lite mer fint förklätt genom att övertyga dr B att jag inte behöver medicinen, så att mina handlingar är sanktionerade och jag alltså inte gör fel. Ha! Jag kan låta så logisk och trovärdig när jag är ute efter något, även om mina motiv är tvivelaktiga.

Meningen får nog stå kvar.

------------- edit

Efter att ha tänkt mer på Osynliga bekännelsers kommentar så har jag lagt till en liten mening.

Har ännu lite svårt att känslomässigt acceptera medicinerna trots att förnuftet säger att de hjälper mycket, har tagit dem ändå mha strikta rutiner men är aningens osäker på om jag lyckas hålla det. Tar jag upp att sluta med någon medicin, var skeptisk.