Efter tio timmars sömn är jag slut. Igår var ok men inne på Ica på eftermiddagen höll jag på att få spel, det var alldeles för mycket liv och rörelse. Hemskt det där när man bara vill fly bort, bort. Fick huvudvärk, det är sällan jag får det, men då får jag någon sorts halvsidig migrän light (inte alls så illa som riktig migrän, bara störande). Tog ingen värktablett, jag har liksom ingen riktig vana vid att göra det, hoppades på att jag kunde sova bort det, och nu är det halvt borta. Bara tröttheten kvar.
Det skulle väl inte göra så mycket, men jag har lite att pyssla med idag. Hemmet behöver en avrivning och mat ska lagas tills min yngre son och hans sambo kommer, de ska söderöver för att köpa katt. Ska bli så kul att se dem, men allt det praktiska hade jag gärna sluppit.
Stort motstånd varje gång jag ska ta medicinerna. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag försöker övertala mig själv med logik, mina känslor säger att jag ska "vara mig själv" hur j-a destruktivt det än är. T.o.m. när jag skriver detta känner jag de parallella spåren i min skalle, förnuftet som försöker hitta vägar att nå fram med sitt budskap, känslan som sätter musiken på högsta volym och försöker dränka all konversation.
Mitt kaffe är slut. Jag glömde att jag drack upp det.
Du jag tror inte de bryr sig om städningen ...
SvaraRadera<3
Men jag gör det. ;) De har så otroligt fint själva hemma, så jag får åtminstone dammsuga. Har tagit steg ett genom att bädda en säng. Har också gjort mer kaffe som jag ska komma ihåg att jag dricker. ;)
SvaraRadera<3
Spännande det där med medborgarskapet, jag hoppas det blir bra för dig.
Folkmängder kan vara jäkligt jobbiga. Speciellt när en inte bara kan gå därifrån när en känner för det, tex i en kö. Jag brukar koppla på mp3-spelaren och försöka glömma omvärlden i sådana lägen.
SvaraRaderaVad är det som gör att du har ett sådant motstånd mot mediciner? Är det för att du har svårt att förlika dig med din bipolaritet?
Hoppas att dagen inte blir för ansträngande trots allt!
Kram!
(Jag har diskat, ska snart dammsuga, jag lovar. ;))
SvaraRaderaCharlyene - jag har mycket dubbla känslor (haha) inför bipolariteten. Å ena sidan är det en diagnos som gör vissa saker begripliga, även historiskt tillbaka till tonåren, att jag plötsligt kunnat sväva uppe i det blå utan egentlig orsak, och på samma sätt kunnat vakna och bara vara genomdeppig. Att jag är så känslig för sömnbrist och variationer i rutinerna.
Å andra sidan vill jag inte ta till mig tanken att jag alltid ska behöva ta hänsyn och se extrema känslor som fiender istället för ett äventyr (som ofta slutat illa men ändå).
Ja, jag vill helt enkelt inte vara sjuk. Och tar man mediciner så är man sjuk. Känslans självklara logik.
Kram!