torsdag 30 september 2010

Höstkyla

Klarvaken halv 3. Känner för att gå ut och gå i mörkret men som tur är har jag blivit för gammal och för feg. Äter havrefras istället, det är nog tryggare. Jag fryser, fryser, måtte de sätta på värmen snart. Borde krypa ner i sängen; istället kryper det i kroppen. Hade jag varit omedicinerad hade jag nog svävat iväg nu. Är mer smått irriterad på att förväntas inordna mig i rutiner, sömn, mat.

Livliga fantasier om att plocka fram kreditkortet och ta ett flyg till London. En gång blev jag vän med ett träd i Hyde Park. Tänk om det står kvar?

2 kommentarer:

  1. Så ljuvligt det hade varit om en kunde sväva iväg, flyga, utan konsekvenser. Att få känna ruset omsvepa en...

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - jo... men det blir inte mycket av det nu, jag har tyngder i fötterna.

    Kram!

    SvaraRadera