Snack

Uppe tidigt för en tripp till Vampyrcentralen. Snälle Mannen råkade vara vaken så han skjutsade mig. :) Jag hamnade i en mini-episod av upplysningsarbete under provtagningen, sköterskan hade väl ett vagt hum om att litium = bipolär men visste inte vad det innebar, så jag drog mikroversionen. Det var trevligt, hon var mycket rar och intresserad.

Mannen ville ha tekakor från bageriet intill, och så råkade de precis komma in med en bricka med budapestbakelser också, så det finns något att se fram emot senare på dagen.

Tänkte gå och lägga mig igen en stund, men bläddrade lite i mobilen och fick syn på att en ytlig bekant var på tv för några dagar sedan, så jag var förstås tvungen att kolla in det, vilket mest bara gav mig ytterligare en anledning för att rynka på näsan åt Malou, jag tycker att hon är rätt dålig på att intervjua folk, avbryter och försöker lägga ord i munnen, min bekant gjorde det lilla han kunde och han är ändå van vid media. Jaja. Nu känns det fel att försöka sova mitt på dagen.

Slingrande som lianer mellan allt detta är mitt växlande mående. När jag är med folk går jag igång, lyfter, babblar (väl mycket). Sedan ensamma men korta stunder av nedstämdhet. Agitationen som växer mer och mer framåt kvällen. Skräckbilderna. Värken i huvudet och kroppen. Tröttheten, tröttheten. Dessa senaste veckor har varit en ganska elak resa. Självskadeimpulserna har gjort en oväntat storstilad comeback, jag förstår inte själv hur jag kunnat stå emot. Det handlar inte speciellt mycket om duktighet, det kan jag säga, det är mer själviskhet, om jag skulle öppna upp den dammluckan så skulle det inte bli någon hejd på det, och jag orkar liksom inte riktigt hålla på och pyssla med allt det där praktiska just nu.

Nu har jag ett läkarbesök på måndag så jag tänker inte ringa och gnälla innan dess. Jag kan skilja på jobbigt och farligt.