Nu har åskmolnen dragit förbi och luften känns andningsbar.
Jag gick upp kvart i sju för att säkerhetsväcka Mannen. Han är inte precis någon morgonmänniska. Innan någon tycker att jag är en förslavad stackars kvinna som släpas upp ur varma sängen helt i onödan för att serva min man med kaffe, så vet att det är högst frivilligt. Jag hjälper honom med det, han hjälper mig med så mycket annat.
Väcker tankar på andra tidiga morgnar. När jag pluggade och pendlade två timmars väg. Tänk vad man kan vänja sig vid. All sömnlöshet jag har levt med under åren, på något sätt höll det mig igång fast det slet. Nu håller jag på att omindoktrinera mig till att tro att sömn är bra, och det lyckas mer och mer. Jag tar t.o.m. sömntabletter ibland, det är ett rätt stort framsteg.
Shoppingcentret har fått en Desigual-butik. Hade jag varit 20 år yngre, 20 kg smalare och 20 000 kr rikare så hade jag handlat där. (Fast det är inte "min stil", min stil växlar från dag till dag.)
Sömn är bra (jo, sömn är bra!) men jag tror den här dagen har börjat nu.
Skönt då luften lättar och energin sakta återvänder och det är väl just i de stunderna man vill passa på att "ge".
SvaraRaderaSkäm nu bort mannen och njut av att bara få vara ni, i nuet och på riktigt.
(jag tror/hoppas du förstår hur jag menar)
Kram
Milla - ja, det är en mysig morgon. Vi skämmer bort varandra mycket och aldrig några hårda ord, skönt att man blivit klokare med åren och förmår uppskatta det vackra man har. Nu ska jag strax ringa honom på jobbet och höra hur hans dag kommer att se ut. Ibland, om han ska ut på stan, kommer jag åt att ta en fika med honom. :)
SvaraRaderaKram!
Dammtussar som elefanter.. jo jag tackar ;) Å den där gottepåsen - den sköter sig ju inte själv precis
SvaraRaderaTycker inte alls det är konstigt att du fixar kaffe till mannen. Ett förhållande handlar ju om att ge och ta... utifrån sina förutsättningar. Tyder på stor kärlek hos er ♥
Själv tycker jag det är fint att du väcker mannen när han behöver det. Och hade det varit tvärtom kanske någon hade gnällt över att du inte var tillräckligt självständig. Så det finns nog inget rätt i andras ögon, så gör som du själv trivs med. Det brukar bli bäst i längden.
SvaraRaderaKRAM!
Charlyene - det är otroligt tröttsamt i längden att anpassa sig efter hur "man ska" göra, särskilt som det där man ska ändrar sig hela tiden. En del av vårt liv är könsrollsmässigt stereotypt (han mekar med bilen, jag bakar bullar), en del inte (han dammsuger, jag betalar räkningarna). Så blir det nog mer och mer nuförtiden, och det tycker jag är skönt.
SvaraRaderaKram!