lördag 6 augusti 2011

Apelsinskal

Jag är fascinerad över mig själv, hur bra jag sköter sömnen. Sitter inte uppe tre på morgonen. Lägger mig 22-23, upp 7-8. Känner efter varje kväll om jag tror att jag kommer att sova, kan liksom känna i kroppen att det går att slappna av. Om inte, tar jag sömnmedicin, vilken och hur mycket beror på hur det känns. Det känns verkligen bra att inte ta medicinen på slentrian eller känna sig psykologiskt beroende, men ändå ha möjligheten så sömnen inte spårar ur nu när jag bytt till Abilify. Men hittills har det känts ganska lugnt trots att jag gått upp till 15 mg. Sömnen är ett gigantiskt spöke för mig, så det är intressant att se att jag kan hålla det under (konstruktiv) kontroll.

Har köpt god marmelad, ekologisk, apelsin med fläderblom. Onödigt med mer socker men det skiter jag i, är så gott med en liten klick på ostmackan. Annars är det lite knepigt med maten när man är bortbjuden... hälsade på en kompis som gjorde en stor gryta och jag åt dubbelt så mycket som jag orkade bara för att hon fortsatte att äta. Plus efterrätt. Svårt att tacka nej till mat när folk har gjort sig besvär, mat är liksom ett tecken på kärlek från många och en ingrodd del i socialt umgänge. Jag kan inte ens skylla på att jag bantar för det gör jag inte, bara försöker tänka mig för så jag inte växer ännu mer. Men det är svårt när man är bland folk. Och jag tänker verkligen inte lägga av med allt som är gott, inte varje dag men någon gång ibland ska jag absolut ha en godispåse! Så där riktigt motiverad är jag inte.

Äh, skit i det. Jag mår ju rätt bra, det är därför jag orkar tänka på mindre viktiga saker, har inte all hjärnkraft inställd på frågan hur man överlever dagen!

2 kommentarer:

  1. Det är ju bra att sköta sig. ;) Nä, men ärligt - om en kan få må bättre OCH sova så är det ju fantastiskt.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - det sägs vara väldigt bra att sköta sig. ;) Jag börjar lite försiktigt vara nöjd, det är svårt att bryta gamla tankebanor, men nu ska jag försöka tillåta mig själv att må bra på lång sikt och inte bara på kort. Och då *måste* jag sova.

    Kram!

    SvaraRadera