Minnesvärt?

Jag har ätit en stor tallrik jordgubbar, koncentrerat solsken, och druckit kaffe i min rosa muminkopp.

Är lite stirrig, för nu har Mannen rest iväg. Jag oroar mig för honom när han inte är i närheten, som om jag skulle kunna beskydda honom från allt. Det är ingen extrem ångest, vi kan stå på egna ben båda två, bara en längtan.

Vill inte bli dyster nu, men jo, det blir jag ändå. Insåg att en årsdag närmar sig. Normalt är jag inte en sån som håller koll, den allra närmaste familjens födelsedagar jo (fast min mammas får jag slå upp varje år). Vår bröllopsdag (urlätt datum att minnas). Årsdagar av tragiska minnen brukar förpassas ner till minnets dunklaste källarvåningar. Men en dag står ristad i sten av någon anledning. 12 juli 2007. Det var nära på allvar.

Men det är dags att besvärja trollen, ut med dem i solljuset! Fira det som faktiskt gick rätt den dagen, det jag är så oändligt tacksam för idag. På måndag ska jag skåla i min älskade champagne!

(för den som inte redan hört historien så finns den på
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/slutsats.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/kommunikation.html 
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/patientbricka.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/rutinsysslor.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/vaktpost.html 
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/ordlost.html 
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/stodperson.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/uppforandekod.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/gratdampande.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/hjarta.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/utslappt.html
http://ordminnen.blogspot.com/2009/03/ps.html  )