Farväl

Det börjar komma. En utspejsad mental upplevelse, nästan fast inte riktigt som yrsel. En intern darrig känsla i kroppen. Abstinens (eller som det överslätande brukar kallas, utsättningsbesvär). Jag blir glad. Ett steg närmare att vara av med herr Risperdal. Det är inget tårfyllt farväl, men heller ingen vräkning. Ett civiliserat handslag. Kilona du kom med hade du kunnat behålla för dig själv, men du hjälpte mig slåss mot demoner och sova, och det ska du ha tack för. Förhoppningsvis kommer jag aldrig att behöva dina tjänster igen, men jag ringer om det är något.