Jag har träffat äldre sonen (han som inte är bortrest), vi gick en kulturell stadsvandring och har suttit timvis och pratat på ett café. Det är fantastiskt roligt att umgås med mina barn.
Idag tappade jag bort katten. Ju mer jag letade, ju mer hysterisk blev jag. Det var ett mysterium, alla fönster och dörrar var stängda. Hur kan en katt försvinna i en tvåa? Jag letade t.o.m. i tvättmaskinen. Tack och lov återfanns hon längst in i hörnet under soffan, den är ganska låg så hon kom inte ut igen. Jag kan intyga att det var en lättnad att slippa ringa min son och berätta att katten var försvunnen!
Det känns som om jag går i sirap, alla intryck. Ändå vill jag ha mer.
Det låter som du är redo att ta för dig av livet. Stor kram till dig bara!!
SvaraRaderaTack snälla My, kramar tillbaka!
SvaraRaderaJag ska nog tänka ut nåt trevligt intrycksaktigt ... Kram!
SvaraRaderaKatter är luriga!! Det ligger i deras natur tror jag. Egensinniga och tokiga. Man måste bara älska dem! :)
SvaraRaderaHar sms:at dig - du gör som det passar dig bäst - jag ska gå och sova.
SvaraRaderaLaura - kram och vi hörs!
SvaraRaderaRebecca - ja, jag är kär och låter henne styra och ställa med mig. ;)
SvaraRaderaHaha min morsa springer runt lägenheten som en yr höna så fort hon inte har sett sin katt på 5 minuter =)
SvaraRaderaHela min hjärna är sirap :S
Kram, hoppas du har en bra dag!
Att umgås med vuxna/barn/son/dotter är det bästa som finns! Kram
SvaraRaderaMiriam - ja, det är verkligen så roligt, tänk att det har blivit så bra människor av dem!
SvaraRaderaKram!
åker du hit idag eller ej ... ?
SvaraRaderaev ang skor.
Nej, det blir inget mer Göteborg för mig, är närapå helt slutkörd.
SvaraRaderaUsch då - ta hand om sig. ;)
SvaraRadera