fredag 30 juli 2010

Internering

Lite tomt sedan Mannen åkt. Jag har friidrotts-EM på i bakgrunden. Tittar bara då och då, lyssnar knappt, men som bakgrundssorl är det underbart rogivande.

Kanske slutar det regna för ett ögonblick imorgon. Jag behöver klättra in i en liten vadderad låda där jag styr över tider och intryck, bara lagom, alltid bara lagom. Önskar jag hade orkat med folk mer, skulle ha träffat fler egentligen, men nu gjorde jag det inte. När energin rusar genom kroppen och pulserar i huvudet till utmattningens gräns, och hjärnan känns utfläkt och öm, då är det bara isolering som gäller. Jag börjar lära mig.

4 kommentarer:

  1. Mmm, friidrotts-EM är lisa för själen, tänk att det kan vara så ångestdämpande. Jag gillar att stryka med sport i bakgrunden. Vilken sport som helst egentligen, möjligtvis inte boxning... Kram

    SvaraRadera
  2. Miriam - det är så enkla känslor. Någon vinner och blir glad, någon förlorar och blir ledsen. Inte så mycket att analysera. Och så kommentatorernas ihållande tjatter, överröstar ens tankar.

    SvaraRadera
  3. Jag kanske skulle börja glo på sport??
    Ta hand om dig.

    SvaraRadera
  4. Osynliga - man behöver inte ens vara entusiastisk, det sköter kommentatorerna bra själva. Man kan gissa nationalitetsförkortningarna och bedöma vilken sprintlöpare som är snyggast. Så plockar man ut en polsk höjdhopperska att heja på. Rätt vad det är har man sett sitt första 10 000 meterslopp, och minns inget efteråt men det fick tiden att gå.

    Tack!

    SvaraRadera