Jag har ett ytterst neurotiskt förhållande till post. En förhöjd vaksamhet - vad ska komma nu? En räkning eller ett vykort? Coop-reklam eller en oväntad räkning? Kallelse från vårdcentralen eller paketavi? Det kan hända så mycket, och jag får inget veta förrän framåt halv två! Tidigare kom posten vid elva, de jäklarna har lagt om rutten. Jag håller hela tiden ett öra på helspänn för att fånga upp postmopedens ljud.
Idag övergav jag planen att gå i nattlinne hela dagen, för vi har brevlådan utanför huset och en granne som ofta har dörren öppen, så det var bara att tvätta sig och klä på sig. Enbart för att kunna hämta posten. Idag bestod den bara av ett brev till Mannen med rutinmässigt provsvar som var bra. Jag andas ut. Ingen katastrof idag heller.
Oh, vad jag känner igen mig! Förutom att eftersom jag bor i lägenhet behöver jag åtminstone inte klä på mig för att hämta posten. Men resten...! Min skräck är papper från myndigheter, typ Arbetsförnedringen och Fuckaupp-kassan. Eller besök hos psykpersonal som jag inte känner... Speciellt nu när jag står i väntan på både besked om förlängs aktivitetsersättning + både min läkare och psykolog ska sluta. Magen vrider sig varje dag innan klockan är 1. :(
SvaraRaderaKram!
Charlyene - jaha, finns det fler som jag! ;) Myndighetsbrev är vidrigt. Jag sliter upp dem ståendes ute vid brevlådan för jag tycker det är så hemskt att jag inte står ut med att våndas en enda sekund till.
SvaraRaderaStackare, det var mycket på en gång. Man känner sig så otrygg.
Kram!
Jag har inget förhållande till post och brevlåda alls. Jag har bara en optimistisk inställning till brevbäraren och tror varje dag att det ska komma något fantastiskt till mig. Och när det aldrig gör det så slänger jag breven i en hög på golvet och så får min man ta hand om det och jag låtsas som att det inte har kommit nåt. Förneka, förneka.
SvaraRaderaMiriam - jag skulle aldrig våga lämna över posten till Mannen, tänk om han glömmer en räkning. Vilket han förstås inte gör, han tar ju hand om posten när jag är bortrest. :) Jag överdriver verkligen.
SvaraRaderaKram!
Hej, hittade hit via Mamma Carola.
SvaraRaderaÄr nybliven Bipolär 2:a med en släng av adhd bara för att förgylla tillvaron lite extra:)
Det är skönt att "träffa" likasinnade som kanske har lite tydligare erfarenheter än de jag nu ska lista ut:)
Ha en fin lördag och jag kikar säkert in och säger hej någon mer gång.
Milla / Motvalls Kärring
Godnattkram bara!
SvaraRaderajag springer ut i morgonrock jag;)..
SvaraRaderaÄr också livrädd för myndighetspapper just nu..telefonsamtal med.
Ska ut och rehabiliteras, ska fixa med Sj och avgångsvederlag m.m.
Kan jag gå i ide och låta någon annan fixa allt?
Kram och tack snälla du för alla dina goa ord
Tack för tipset med creme fraiche :)
SvaraRaderaHaha roligt. Jag har nästan haft postmani förut. Bara väntade på posten hela dagarna. Hade väl inget liv antar jag. Förr hade jag många brevvänner så då hade jag i alla fall en anledning att vänta. Den perioden har jag dock kommit förbi...med råge! Nu glömmer jag nästan bort att kolla posten vilket innebär att jag inte bryr mig så mycket om varken räkningar, reklam eller beundrarbrev haha
SvaraRaderaKramkram
Carola - uj, du har det jobbigt just nu. Håller tummarna för dig.
SvaraRaderaKram!
Maria - haha, ja det är väl bättre att ha ett liv än ett kuvert!
SvaraRaderaKram!