Svävar omkring i en undervattensfarkost. Tittar lite på korallrev och fiskar men pansarglaset emellan oss är tjockt. Det gör inget. Utan tid, utan uppdrag, allt jag kan göra är att vara. Evighet.
Sv: Ja, det är väl så att jag tagit ett stort steg på vägen när jag faktiskt sökt hjälp och INSETT att ", ja, jag klarar inte ut det här på egen hand". Ett stort steg som i den jobbigaste stund, känns väldigt litet och skrämmande. Men jag har ju faktiskt inget val. Jag måste fortsätta på denna vägen och små steg blir väl så småningom stora tillsammans hoppas jag...
Tänkvärda ord förresten. Var tvungen att läsa det flera gånger:) Speciellt den sista meningen, så sant. Verkligen.
Sv: Ja, det är väl så att jag tagit ett stort steg på vägen när jag faktiskt sökt hjälp och INSETT att ", ja, jag klarar inte ut det här på egen hand". Ett stort steg som i den jobbigaste stund, känns väldigt litet och skrämmande. Men jag har ju faktiskt inget val. Jag måste fortsätta på denna vägen och små steg blir väl så småningom stora tillsammans hoppas jag...
SvaraRaderaTänkvärda ord förresten. Var tvungen att läsa det flera gånger:) Speciellt den sista meningen, så sant. Verkligen.
Kram och godnatt på dig!