Rimstuga

När det gäller promenader så har jag svårt att bara "gå ut och gå" trots att jag vet att det är viktigt att jag kommer ut. Jag vill gå någonstans för att göra någonting. Så ibland får jag verkligen konstruera anledningar. Idag mätte jag upp hur lång tid det tar att gå från min frisör i centrum till sjukhuset, vilket innebar 25 minuter till stan, 15 minuter till hospitalet samt 35 minuter hem. Voilà, över en timmes raskt gående bara så där.

(Bakgrunden? Tog en frisörtid på måndag och vill se att jag hinner till Syster C efteråt.)

Tack och lov slipper jag hålla tal på bröllopet, de har rationaliserat bort nästan allt sånt, det sabbar ju middagen om precis alla ska hålla låda. Däremot ska jag skriva ihop något, de ska ha en minnestavla. Svårt att skriva saker på beställning. En gång i tiden var jag en jäkel på julklappsrim (fick ihop ett på tio rader om ett presentkort). Nu har ålder och mediciner snott min hjärna. Fast kanske kan jag spinna på min metafor om ett förhållande som en lagsport... får testa.

Har bakat en smulpaj, men jag åt så mycket av degen att jag inte orkar äta den nu. ;) Men Mannen säger säkert inte nej.

Jag känner mig faktiskt lättad över att Abilify verkar igen, att hjärnskräpet har dammsugits upp för stunden. Konstigt det där att när jag mår riktigt dåligt vill jag inte ta medicin, men det är väl någon sorts paranoia som sätter in. (Nu lär det förstås inte dröja länge innan jag tröttnar på att må normalt och vill snurra iväg uppåt igen genom att skippa mediciner, jag vet inte hur jag någonsin ska komma ifrån det, för jag klarar inte att vara till hundra procent förnuftig. Nåja, jag får ju betala för det också.)

Lite kaffe kan jag iaf få ner.