Ett litet extra tack till alla er som läser. Det känns en aning mindre ensamt. ♥
Jag har svårt att vila. Det blev en timme till, inte mer. Fladdrar runt och gör saker lite planlöst. Impregnerar ett par mockaskor, uj vad det luktar fast jag var intelligent nog att göra det utanför ytterdörren åtminstone. Halvläser Faktum. Pratar lite med Mannen på telefon, han får mig att småskratta, det är bra. Duckar för spindlar. Vi har alltid massor av spindlar inomhus på hösten. Diskar. Väntar egentligen bara på att tiden ska gå. All energi jag laddar med rinner ur mig igen.
Kanske ger jag mig ut och köper saltlakrits. Det kräver inte så mycket fokus precis. Lika väl som att sitta här och krylla av ångest.
Mmm, lite godis som mål för en promenad låter som ett bra, om än litet, alternativ gentemot ångesten. Kram
SvaraRaderaSköt upp det tills jag skulle iväg till min samtalskontakt, fick bli en påse salta nappar på hemvägen istället.
RaderaKram!
Usch, jag känner igen det där. Jobbigt läge när allt som finns kvar är väntan på att det skall bli bättre. Hoppas att du tog dig ut iallafall, det kanske inte lindrar mycket men det är åtminstone något att göra i all väntan.
SvaraRaderaKram!
Ja, jag hade iaf tid på psyk hos min samtalskontakt så ut var jag tvungen att ta mig. Sedan vågade jag inte åka hem till ensamheten (för mycket obra tankar) så jag tog bussen till Ikea och köpte påslakan. Tröttade ut mig tillräckligt för att jag ska kunna vegetera resten av kvällen antar jag.
RaderaKram!