För roligt säger Mannen och Syster C. Hmpf. Min frustration över att frontalloben vet att de har rätt, men känslan vill inte. Inte bromsa. Syster C läste högt ur min journal från förra oktober, hur jag minskat på en medicin, blivit hypoman i en vecka och sedan inlagd djupt nedstämd med psykotiska symptom. Bara en käck liten påminnelse om hur det kan gå. Så oändligt avlägset det känns, hur skulle något någonsin kunna kännas dåligt igen?
Men känslan ska köras över. Laddar inför att ta en Zyprexa, neddämpande. Det känns skrattretande, fast det mesta vill jag skratta åt just nu.
Å, så jag känner igen det där! Synd att du skall behöva ta till pillerna igen - även om jag aldrig kan veta fullt ut hur det är att vara du så har jag ändå gått i liknande skor och jag hoppas verkligen att du landar mjukt!
SvaraRaderaKram!
Tack för förståelsen! Lite lustigt att jag fortfarande svänger trots alla mediciner, men jag slarvade förstås med Abilify den där veckan, kanske det som rubbat cirklarna denna gång? Men men, istället för att slänga Abilify igen (kan ju bli ännu roligare ;)) så ska jag gå och ta min Zyprexa. Jaja.
RaderaKram!
Tur att Mannen och Syster C finns där och kan dra fram skyddsnätet innan du faller. Kram och var rädd om dig.
SvaraRaderaTack och kram!
RaderaTittar in för att se hur du har det. Jag är ju så lyckligt lottad så jag inte äter några tabletter överhuvudtaget. Så jag kan inte säga att jag förstår. Men så mycket begriper jag att det måste vara ett helvete att inte få må bra. Tur att du kan skriva och prata av dig. Ha det så bra du bara kan. Kram.
SvaraRaderaAlla har vi våra egna bekymmer. Men visst är det tur att man kan babbla av sig, det hjälper mig att tänka efter.
RaderaHoppas du får en bra semester!
Kram!