söndag 9 september 2012

Inandning

Lite ljus sipprar in idag. Svårt att tro att det ska funka, men den antidepressiva gör nog sitt jobb, det har tidigare tagit 5-7 dagar till vändningen och idag är dag 6. Inte för att jag mår bra, men det mest destruktiva har lättat. Jag skall nog leva tills nästa tvättstugetid. ;)

Trots att jag varit fruktansvärt, in i märgen trött har jag tvingat mig att göra saker. Gå upp, duscha, klä på mig. Följde med en vän till frisören i en annan by och sedan åt vi lunch ute, en dag. Har diskat oftare än vanligt, tvättat. Igår gick jag och handlade mat och lagade ordentlig middag, trots att kroppen skrek. Och det är nu jag ska vara stolt, men ärligt talat så känns det mer som om jag plågade mig i onödan. Blev ju bara ännu mer trött efteråt, och mer ångest. Samtidigt som jag kan köpa det där med beteendeaktivering vid depression så - äh.

Man ska lära sig att uthärda ångest, men idag vill jag slippa att uthärda någonting alls. Vill ha semester från all skit. Synd att man inte kan resa ifrån sig själv. Idag ska jag iallafall bara göra saker som inte känns stressande.

10 kommentarer:

  1. Åh, vad jävligt det låter. Jag önskar dig en vilsam och ångestfri dag (även om det kanske är en omöjlighet).

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fri från all smärta får en väl sällan vara, men dagen har börjat lugnt, och jag tänker hålla den så.
      Tack!

      Kram!

      Radera
  2. Jag tänder ett doftljus och tänker att det lilla i tillvaron måste få ta plats då och då. Det doftar honung och kryddor och lägenheten blir himmelsk...... :)
    kram på dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt doftljus doftar äpple och kanel. :)

      Kram!

      Radera
  3. Precis som du har jag de där dagarna då jag verkligen försöker. Anstränger mig till det yttersta för att verka "normal" och frisk. Både själsligt och kroppsligt. Ler och skrattar. De senaste dagarna har de krafterna sinat. Har sedan förra året längtat efter den mat- och dryckesmässa som varit här nu i tre dagar. Men jag fick ge upp. Fanns inte på kartan att ta sig dit. Vi vill vara stolta när vi orkat vara sociala och aktiva. Men med tanke på "straffet" är det inte alltid värt det. Svårt att veta vart gränsen går. Vill att nån annan ska bestämma åt mig.

    Idag måste jag handla för det ekar i kylen. Det kommer att ta timmar och lite kemisk substans för att klara det men jag vet att jag inte kommer att svälta på en vecka när jag är klar

    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är fruktansvärt svårt att veta var gränsen går, för passivitet är ju heller inte bra. Skulle vilja ha en manual.

      Jag hoppas du hittar något gott att äta.

      Kram! ♥

      Radera
  4. Nä ta det lugnt du....det behöver du. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tar det halvlugnt åtminstone.
      Kram!

      Radera
  5. Ibland är det "lättare" att upprätthålla fasaden både för en själv och för andra. "Lättare" än att låta den rasa även om det vore så skönt att bara få vara :/
    Ibland skulle jag vilja ha en egen jordkula att dra mig undan i :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man måste stoppa undan känslorna ibland och bara göra. Det är lättare för mig som inte har hemmavarande barn att gömma mig i grottan ibland. Men man kan ju inte leva därinne.

      Kram!

      Radera