torsdag 20 september 2012

Hamsterhjul

Som så ofta efter en liten nedstigning i källarvåningen så känner jag mig lite vimmelkantig, mycket bättre men ostadig på benen.

Nu ska jag iaf göra ett seriöst försök att börja träna. Jag skiter i (den stora över-) vikten ett tag, jag vill framför allt ha lite flås och kunna göra fler än två armhävningar. Det blir antagligen obekvämt i början, jag är en riktig soffpotatis, men jag måste ju starta på något sätt. När jag googlar får jag fram att det är högst individuellt hur lång tid det tar för en person att få in en ny vana, men sådär 2 månader var ett genomsnitt i en studie. Så en får bita i fram till adventsstaken kommer fram. Och går det inte ska jag inte hacka alltför mycket på mig själv, det är svårt att riktigt komma in i träningen när man aldrig varit det minsta sportig, jag har försökt ett antal gånger. Men nu känner jag mig ändå på något sätt sugen. Jag skulle vilja vara en människa som tränar, inte som en galning, men regelbundet. Den identiteten skull sitta fint. (Ett plus är att jag redan har träningskläder i XL ;))

Träffade ett rovdjur idag. Katt i kanten av gångvägen, invid högt gräs vid bäcken. Öronen på helspänn, den reagerade inte ens på mig när jag stod två meter bort. Med ett kraftfullt språng högg den en liten gnagare. Spatserade iväg med stolta steg. Det finns natur på liv och död i vår närhet.

Jag känner mig lite som ett rovdjur, instängd i en bur av snällhet. För det är nog det ord folk oftast använder för att beskriva mig: snäll. Och jag tar tacksamt emot (förstås), men disharmonin infinner sig i mitt inre, för allt det mörka finns också och skriker på uppmärksamhet. Så blir jag elak, men mest mot mig själv, för det räknas inte. Jag är så rädd för att inte vara snäll. Inte bara för att folk kanske inte skulle tycka om mig, men för att det är fel och fult och själviskt. Samtidigt som samhället kan säga tvärtom, ta för dig, skit i andra, viktigast av allt att vara en unik individ. Alla blandade budskap. Snällhet är svårt. Omtänksamhet och feghet, ibland beror det bara på perspektivet vilket som är vilket.

En gång när jag var inlagd sa läkaren att jag hade stor integritet. Det kan jag fortfarande undra över vad det betyder.


8 kommentarer:

  1. Jag älskar dina klockrena metaforer. Rovdjur vs. Snällhet är det bästa jag läst på länge. Känner alltid igen mig i det du skriver och det är befriande att läsa din blogg på något sätt. Tack för att du delar med dig. Bra människor förtjänar att höra bra saker, så jag ville bara säga att jag tycker du är bra. Lycka till med träningen! Kommer gå skitbra. Om du vill kan vi utbyta tips, jag har drunknat i träningsträsket många gånger (på gott och ont såklart) hur som helst så önskar jag dig all lycka! Kram

    Jävlar vilken lång kommentar... Men den bara kom :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Långa kommentarer är varmt välkomna! Tack fina du för dina vänliga ord. Träningstips tar jag gärna emot, även om det just nu är på nivån "hur motiverar man sig själv att alls gå dit". ;)

      Kram!

      Radera
  2. Kanske ditt inre rovdjur kan få komma ut under flåset? Eller vad vet jag? Har inte ens fått i mig morgonkaffet än. Men att du är ett rovdjur, det köper jag. Det finns nog mer under ytan än bara renodlad snällhet.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är bra för mig att träna just för att få ut lite aggression. Vem av oss är egentligen helt snäll? Moder Teresa var en religiös fanatiker. Tack för att du är villig att se mig som jag är.

      Kram!

      Radera
  3. Snällhet är nog oftast positivt. Men det får ju inte gå till överdrift åt något håll. Att vara så snäll så man är larvig t.ex. Jag har inte läst Stefan Einhorns bok "Konsten att vara snäll" men den ska vara bra har jag hört. Kanske den har ett klokt budskap om snällhet...

    Sen kan man ju byta ut ordet mot omtänksamhet. Då låter det inte lika "mesigt" som snäll. Det lilla som din positiva integritet låtit mig lära känna dig säger att du är en person med stor omtänksamhet blandat med nödvändig själviskhet/egoism. När det gäller det sista är jag likadan och har insett att det för mig ÄR nödvändigt att vara ego... Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att jag är mer ego nu än förr, men jag bejakar den sidan mer hos mig själv och mår bättre av det faktiskt. Att erkänna det som är. För visst är det nödvändigt, det också.

      Läser sällan böcker numera men den låter bra.

      Tack för dina omtänksamma ord. ♥

      Radera