måndag 3 september 2012

Degig

Vaken mitt i natten gör mig lite gladare. Det där sega sovandet drar ner mig. Men jag går nog och lägger mig igen snart. Ansvar och allt det där. Plus att jag faktiskt är trött.

Blev brödbak igår, jag knådade t.o.m. degen för hand eftersom jag inte ville dra igång en bullrande hushållsassistent när Mannen sov.

Däremot hoppade jag över shoppingen, jag överlever för stunden och orkade absolut inte ta bussen. Gick en långpromenad med Mannen istället, och på vägen träffade vi på en vän och hennes två ursöta hundar så vi fick sällskap på vägen hem.

F-n, jag mår inte bra. :( Det ska väl användas i motivationssyfte: så här går det när du varit speedad, glöm inte det. Men vad skulle jag ha gjort mer? Jag tog alla jäkla piller som jag blev tillsagd, sov (någorlunda) på nätterna, söp inte fast jag ville. Borde väl ha låst in mig i ett mörkt rum förstås... Och nu då? Kanske mest att bara vänta...

12 kommentarer:

  1. vad gör vi annat... än väntar.
    men jag har blivit bättre på att vara här och nu :)
    god morgon fina tjejen//

    SvaraRadera
    Svar
    1. God morgon sköna dam!
      Ja, man får försöka ta tillvara på ögonblicken. För de finns där ändå.

      Radera
  2. Ibland kan en ha gjort allting rätt, och ändå må för jävligt. Det är det som är så elakt med bipolaritet. Jag hoppas att du inte behöver vänta för länge innan det blir bättre.

    STOR KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig smått bitter, för den här gången gjorde jag mycket av vad jag blev tillsagd, men det har inte gjort så värst stor skillnad. Fast det kanske kommer att bli bättre på längre sikt?

      KRAM!

      Radera
    2. Du har all rätt att känna dig bitter. Det gör jag också när jag är i din situation.

      Och ja, det blir nog bättre för längre sikt. Men det betyder ju inte att det inte är jävligt nu, tyvärr.

      Kram!

      Radera
    3. Bitter har runnit ut i bara trött. Hej Stesolid och dålig tv. Släppa kraven för en stund.

      Kram!

      Radera
  3. Dessa jäkla magplask.
    Hoppas på bättre dagar åt dig.
    Kram.

    SvaraRadera
  4. Du beskriver sjukdomen så bra att jag nästan förstår (vilket jag naturligtvis inte kan). Önskar dig en lugnare period vännen ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att se framåt just nu, men jag brukar landa med smörsidan upp - till slut.
      Tack ♥

      Radera
  5. Hoppas du snart får må bättre.
    Har förstått att det varit jobbigt för dig när jag läser igenom din blogg.
    Jag har ju varit borta på rehab så jag har inte kunnat hänga med tidigare.
    Stor Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Lisa. Ja du har ju varit borta. Hoppas du kommer att må bättre framöver.

      Kram!

      Radera