söndag 30 december 2012

Nytt?

Ett lite obehagligt avbrott mitt i natten: ett par stod och skrek utanför mitt sovrumsfönster. Hon skulle gå till sitt ex och skaffa droger, han försökte stoppa henne, båda hade tydligen vänstrat, de var knappast nyktra. Efter en kvart började jag faktiskt tänka på att ringa polisen, men då försvann de. Vanligtvis är det lugnt i vårt bostadsområde så det kom en aning oväntat.

Nytt år på gång. Nyårskrönika? Orka. Jag har aldrig tagit särskilt hårt på nyår, det är bara en dag i almanackan. En ursäkt för att dricka ytterligare presentchampagne. Just nu har jag jullov från alkoholransoneringen, men den kommer tillbaka efter helgerna.

Jag längtar förbålt efter vassa saker, men det kommer inte att hända, jag får ge utlopp för min besvikelse på andra sätt. Älta det tills jag blir grön i ansiktet av avsmak inför min patetiska uppenbarelse. Känner mycket skuld just nu inför all oro jag har förorsakat. All brist på insikt i hur mitt idiotiska handlande påverkat andra. Samtidigt; motviljan inför att behöva anpassa mig, inför de krav som hänsyn ställer. Jag vet inte vilket handlingsutrymme jag egentligen har.

Det är svårt att förlåta sig själv, och man kanske inte alltid ska göra det heller.

En stor skock gäss flyger fram och tillbaka här utanför, undrar vad de pysslar med? och en gnäggande häst??

2 kommentarer:

  1. Nej, en skall inte alltid förlåta sig själv. Det svåra är att veta när en skall göra det eller ej - var går gränsen för acceptabelt beteende? Jag har då ingen aning. Men en sak vet jag: Att fundera på gränsdragningar för mycket gör ofta att en går över gränsen för vad tänkande heter och det blir rent destruktivt grubbel istället.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt. Det känns värst så här på morgonen, men det börjar bli dag och jag kan slappna av och ägna mig åt mer ofarliga nöjen. Nu blir det duschen och en promenad.

      Kram!

      Radera