måndag 10 december 2012

Meander

Gick till Coop tidigt igår morse, innan det började snöa. Så kunde vi sitta tryggt inne i stugvärmen resten av dagen. Inte för att jag ser några katastrofer utanför mitt fönster, sååå mycket snö blev det inte. Pratade med min mamma och däruppe hade de ca en meter. Här är det väl en decimeter...

Blev en riktig slödag framför tv:n. Som sagts tidigare så passar vintersport mig, behöver inte koncentrera mig så hemskt. Var inte helt improduktiv dock, kokade god fisksoppa, samt hjälpte Mannen koppla mobilens minneskort till datorn. Klent dagsverke men en får vara glad för det lilla.

Är inne i en grubbelperiod. Mycket över hur pass medicinerna eventuellt förstör. Kan man ta så mycket piller utan att knocka intellektet? Fast kanske är jag bara trött på det här ständigt-på-gränsen-till-låg-tillståndet. Längtar efter att kroppen ska lätta och snön få skuggor i regnbågens färger.

En gammal kompis ringde. Hon ska till Guatemala och plugga. En annan åker inte till något mer exotiskt än Malmö. Jaja. Iaf, hon har lite utbildning inom psykologi och trodde inte alls på ADHD-hypotesen. Ingen av dem jag tagit upp det med som känner mig och vet något om ADHD har trott på den. Det känns rätt bra. Hjälper mig att släppa det hela lite.

Skrev i förra veckan att jag inte var shoppingsugen, och det var jag inte direkt, men det bidde sig så att jag gick på stan en kort sväng med en kompis i tisdags. När jag är ute med henne kommer jag nästan alltid hem med något, hon är hemsk på att heja på ens slösa-impulser. ;) Så när Lindex reade en festjacka med massor av små pärlor gick det som det gick. Jag är ändå nöjd, ska ha den på min födelsedag, även om det väl inte blir en fest i strikt bemärkelse (fast jo, middag med närmaste familjen kan också vara fest!) Kläder tycker jag om. Fast jag sällan är ute i formella sammanhang gillar jag att klä mig hyfsat snyggt även till vardags. Bara för att jag är en galen kärring vill jag inte förfalla helt, inga håliga t-shirts. Jo, det händer att jag traskar i pyjamas halva dagen, men inte hela dagen och inte hela tiden.

Jag bara skriver lite planlöst. Mina tankar är planlösa. Tänker på saker jag borde ta itu med. Som att byta lakan och maila någon som jag lovade att maila för två veckor sedan. Det blir inte mycket mer än gnagande dåligt samvete, actionknappen verkar ha gått och gömt sig. Jag bokade tvättstugan till imorgon men jag vet inte, vill inte. Det händer rätt ofta att jag bokar den och avbokar i sista stund. Den är för grovtvätt och det går alltid att skjuta på, ett tag åtminstone... Fast jag borde nog. Även om jag inte orkar så är det bra att känna sig lite nyttig.

En ska inte tänka så mycket på "borden". En borde inte tänka så mycket på "borden", haha. "Jag vill" ska det heta. Får tänka på det positiva: skåpet fullt med rena lakan, fläckfri soffa. Jo, det vill jag. Fast jag vet inte om jag vill det tillräckligt... äh.

Slut på svamlet.

6 kommentarer:

  1. Kikar in och önskar dig en bra vecka,själv far jag till Tallinn snart. Brr, katastroftankarna rör Estonia och Titanic. Kram och må så gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror ni kommer få det jättetrevligt i Tallinn! Inga katastrofer.

      Kram!

      Radera
  2. Du skriver planlöst men talande och jag läser lite planlöst. Glad att jag orkade släpa mig in här och lämna ett avtryck ♥

    SvaraRadera
  3. Mediciner kan en grubbla sig gråhårig över. För mig känns det som att de gör mer hjälp än skada - åtminstone för tillfället. Men det kan ju svänga fort.

    Förstår att du inte gillar ditt nuvarande tillstånd. Jag hade inte heller gillat det. Önskan om att vara uppåt finns ju alltid. Men det finns också en önskan om att få må bra. Och då menar jag inte hypoman-bra, utan bara få må bra. Slippa ligga på gränsen till låg. Hoppas att du kommer dit snart, snart.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör en liten medicinjustering på eget bevåg, läkaren träffar jag ju inte förrän i januari. Så får vi se om det har någon effekt alls.

      Äh, jag mår inte jättedåligt, det är bara smågrått. Just precis nu känner jag mig ändå lite upplivad av att ha orkat (nästan) sitta igenom Nobel-föreläsningen i medicin på tv. Intressant.

      Tack och kram!

      Radera