Igår kände jag en liten vindpust i rätt riktning och idag seglar jag definitivt åt ett mer harmoniskt håll. Känner på andra sensationer i kroppen att det nog är den antidepressiva som kickar in. Jag är inte där än, men bara att se att det kanske blir ett slut på det här gör mig lugnare.
Mannen avstyrde en utflykt till närmsta stad alt. köptemplet. Lika bra. Jag ska inte utsätta mig för alltför många intryck tills jag står på stadigare ben. I onsdags eller torsdags träffade jag en kompis i dryga två timmar (90 procent av tiden för att lyssna på hennes problem) och det nära nog knäckte mig. Jag vet vet vet att jag inte ska göra något sådant när jag är skör, men vi hade inte setts på ett par månader och hon hörde av sig flera gånger och ville ses och jag kan inte med att säga nej...
Känns ändå som om jag vill göra något av dagen. Jag vet vad som skaver mest, det är att jag har ett sommarkort till kollektivtrafiken och längtar efter att ge mig ut och åka, även om jag inte har något specifikt ärende. Moderna i Malmö kanske har någon kul utställning? Bara åka och åka. Men som sagt, det får bli en annan dag, när orken är mer stabil. Behöver egentligen sova en liten stund nu.
Önskar att jag vore mer kreativ så jag kunde omfamna någon skapande hobby. Brukade ju måla men det var då det. Kan inte hitta drivet. Jag skulle känna mig mer rättfärdigad om jag gjorde något konkret av tiden än att bara flumma runt och läsa DN:s rubriker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar