Utåtriktning

Utskriven!! Läkarsamtal igen nästa vecka, dr A verkar noga med att följa upp. Typiskt nog är Mannen upptagen just nu. Får i värsta fall ta taxi med tre fullproppade tunga väska/kassar, datorväskan och stor handväska. Man samlar på sig en del på två månader... Men jag stannar först och äter sista måltiden institutionsmat, kokt fisk med senapssås, och håller tummarna för att Mannen ska vara klar framåt ett.

Ingen som helst sentimentalitet över att lämna det här stället. Har varit här så ofta att det har ett vardagligt skimmer, mest odramatiska timmar av uttråkning. Kanske var detta sista gången, kanske hamnar jag här igen. Skit samma.

Låååångtråkigt

Tråktråktråktråktråk. Lite lustigt, hemma kan jag sitta halva dagen vid datorn och tycka att det är okej, men här känns det riktigt trist. Blir sur på mig själv för att jag ens engagerar mig i forumdiskussioner som jag egentligen inte bryr mig om. Dricker kaffe som rensar huvudet för stunden. Har åtminstone kommit ut på den gemensamma psykpromenaden kl 13 så jag har sett världen och dagens dos av vårblommor. Jag ska ha klänning på mig imorgon så kanske det dyker upp några blommor till.

Sultan

Något jag tycker är märkligt: i natt sov jag 5-6 timmar. Lite lite men inget extremt på något sätt. Det är bara det att på nuvarande mediciner så sover jag normalt 9-10 timmar i min Ikea-säng, så 5-6 är i relation till det ganska lite. Och nu känner jag mig ungefär som om jag sovit 2-3 timmar. En liten aning sockerdricka i kroppen och uttråkning. Skriver svamliga inlägg på nätet. Väntade otåligt på att klockan skulle bli sen nog för att dra igång tvätt utan att väcka grannen. Mannen sover, han har jobbat natt. Tråååkigt.