Jag känner mig lite mer normal. Fixade att gå ner på stan och kolla in mellandagsrean, fast köpte inget. Men att umgås med folk står långt ner på min lista just nu, hade kunnat göra något aningens socialt på nyårsafton men usch nej. Tråkigt för Mannen att jag ska vara sån, han får gå själv på tillställningar.
Eller ja normal, det kryper lite i kroppen ikväll. Funderar över nästa år. Det är som att kliva in i ett vitt hål, tjock dimma där man bara kan fortsätta att gå rakt fram och hoppas att det finns fast mark under fötterna. Kanske hittar jag något intresse av digniteten äkta intresse, kanske bantar jag bort fläsket, eller expanderar ännu mer, kanske kastar jag pillren, kanske läser jag en bok, kanske gör jag en medveten ansträngning att skaffa fler vänner, eller så kanske jag glömmer bort de vänner jag har. Kanske hittar jag mig själv. Kanske tappar jag kaleidoskopet i stengolvet så att alla skärvor faller ur. Kanske inget händer, ingenting alls.
Många kansken det där. Jag har också en hel del sådana i huvudet. Nackdelen med framtiden är att en inte vet vad som kommer att hända förrän det redan har hänt. Hur fixar människor att leva med denna ovisshet?
SvaraRaderaKram!
Charlyene - intressant fråga hur människor pallar med. Kanske är det en kombination av att leva i nuet och att bara tänka selektivt på framtiden? Typ fundera över vilket drag man ska göra på jobbet för att avancera, men inte tänka på att man skulle kunna bli arbetslös. Planera hur man ska renovera huset till en herrgårdsdröm, men inte oroa sig för ev. mögel i badrummet. Kanske sånt? Och där kommer det väl in om man är mer optimist eller mer pessimist vad man lägger vikt vid. För en del människor är ju framtiden väldigt ångestfylld.
SvaraRaderaMen förstås spelar de yttre omständigheterna också roll. Lättare att känna sig trygg om man har marginaler, pengar, god hälsa, ett socialt skyddsnät, lever i ett tryggt land, inte tillhör någon utsatt minoritet. Saknas det ränner tankarna lättare iväg, och det är väl bara att vara realistisk.
Nej, nu ska jag inte tänka mer innan jag har fått en till kopp kaffe.
Kram!
Hoppas nästan mest på att ditt Kalejdoskop går i golvet. Då torde ju din tillvaro bli lite mer fokuserad... Men... Ja. Jag önskar dig ett gott nytt år i alla fall.
SvaraRaderaSjälv kan det inte bli sämre i alla fall, så jag är vid gott mod inför det nästkommande... (med en uns ironi).
Osynliga bekännelser - eller så blir det ännu mer kaotiska fragment... ;) Tack, och jag önskar dig ett bättre nytt år.
SvaraRaderaDet är både spännande och otäckt att tänka på nästa år. Jag vet inte om jag orkar/vågar tänka längre än tills i morgon. Sen är det tomt i huvudet. Kram!
SvaraRaderaMiriam - det blir snabbt tomt i huvudet på mig också.
SvaraRaderaKram!
Jag känner likadant! Ska jag eller ska jag inte? Vad kommer att hända, kan jag styra över det eller? Det är svårt, särskilt inför ett nytt år med nya val.
SvaraRaderaNu är det min tur - ja du står ju inför en stor förändring. Ibland är det enda man kan göra att ta det där klivet ut i det okända och göra det bästa av det som kommer.
SvaraRaderaKram!