Otacksamhetsattack

Oron släpper inte ikväll. Det är jobbigt att tänka på om jag är nöjd med saker som de är. Det är jobbigt att inte tänka på det. Försöker distrahera mig med tv, julmusik på Spotify och att bläddra i Forskning&Framsteg, fast det är bara roligt en liten stund. Borde vara mer kreativ. Borde borde borde. Födelsedag imorgon. Nyår snart. Känner mig extremt otacksam för jag borde ju bara vara glad att jag mår så här jämnt och fint, inga skärningar eller överdoser, ändå saknar jag något.

Tidig, tidig morgon. Grå himmel, grå gator, grå älv. De vackraste nyanser av grått man kan tänka sig. Kajen är full av containrar staplade på hög. Svarta, blå, gröna, vita, och så de gula som står ut. På andra sidan väntar lastbilar på båten som inte kommer än på en timme. DHL-bilar, glänsande gula och röda. Det är lätt att föreställa sig deras last av paket till alla jordens hörn, en motor till en industriborr, kartonger med finaste tryckeripapper, en liten förpackning smugglade blomfrön. Det börjar regna, naturligtvis börjar det regna, det måste regna, och jag kan känna champagnebubblorna strömma uppför och nedför min ryggrad. Mitt huvud svävar och mitt hjärta är en generator. Och plötsligt passerar en postbil på gatan, stänker upp regnvatten, och det är samma gula färg, samma som containrarna och DHL-bilarna, och allting faller på plats och världen är perfekt.