måndag 18 april 2011

Spökjakt

Konstig. Kväll. Kan inte reda ut hur jag känner mig. Sol. Jag promenerade ner till stan och tillbaka, fick åtminstone rudimentär motion. Beställde tågbiljetter till i helgen, i sista stund, en timme senare var de slutsålda. Går bredvid mig själv i ett overkligt moln. Känslan i kroppen... det pirrar, nästan som när jag är uppåt, fast jag sover väldeliga mängder, ofta över tio timmar. Ringer barnen, tittar halvhjärtat på tv, sjuka djur, undrar vad jag egentligen vill. Undrar vad som är fel på mig som tvekar angående medicinerna, nu har jag ju sett hur det blir utan, som ett knytnävsslag i ansiktet, ändå... drömmen om att vakna en morgon och vara normal. Det är en sjukdom och inget att skämmas för bla bla bla - jag känner ändå skammens rodnad över att inte fungera. Att andra ska behöva dra mitt lass. Att det jag behöver är alldeles för mycket begärt.

Äh, nu får jag sluta grotta ner mig, kan lika gärna göra något åtminstone minimalt produktivt som att diska.

14 kommentarer:

  1. Skammen tycks en aldrig riktigt komma undan. Inte jag iaf. Den ligger där och gror och ploppar upp sitt fula ansikte då och då. Vad en ska göra åt det vet jag inte. Inga logiska argument i världen tycks hjälpa i sådana stunder. Men jag hoppas att du snart får dagar då du inte behöver tänka på den

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - tack!

    Att bara fösa undan skamkänslorna fungerar dåligt, så jag försöker stå ut och leva med dem. Fast det är inte kul.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Ja tänk att vara normal:)
    Dom har nog inte lika kul som oss, vi som aldrig vet vad vi vaknar till.

    Tack snälla du för dina fina ord..Ni blogg vänner är guld värd.
    kramisar

    SvaraRadera
  4. Tänk om vi alla kunde låta bli att känna skam, för varför ska vi skämmas egentligen? Men förstår dig för jag har själv samma känsla titt som tätt.

    Kram!

    SvaraRadera
  5. carola - visst är det trevligt med folk som förstår...

    Kram!

    SvaraRadera
  6. My - jag tror skam är en av de svåraste känslorna att komma ur (åtminstone om man har ett normalfungerande samvete). Vi är ju så beroende av att bli accepterade av omgivningen, på ett eller annat sätt, och det känns hårt när man tycker att man inte platsar. Och hårdast dömer man väl själv.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Ja, det är nog så att man själv är den som dömer hårdast många gånger. Det kanske ligger något i det där talesättet att "ibland är det man själv som är ens värsta fiende"...?

    ...Och ja.....visst är blåsippor fina. Du skulle varit där jag tog kortet. En hel dunge med blåsippor och vitsippor överallt. Sååå fint! Du hade nog gillat det stället.

    Kram!

    SvaraRadera
  8. hej gumman..

    Hoppas allt är hyffsat med dig.
    Jag börjar gå neråt igen, är nog lite mixad just nu.
    jobbigt med alla svängningar.

    Kram och trevlig helg

    SvaraRadera
  9. carola - det är rätt ok, bara jag får sova tillräckligt mycket.

    Håller tummarna för att du inte dippar för mycket!

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  11. Klipp-och-klistra-inlägg som t.ex. gör reklam för en sajt eller produkt tar jag bort bums.

    SvaraRadera
  12. Det är såna tips man skrattar åt,tips som är självklara.
    ungefär som att sätt på vatten när du duschar så du blir blöt:)

    Kram gumman

    SvaraRadera
  13. Hur går det med tablettminskningen?

    SvaraRadera
  14. kokuzo - det har gått bra. Jag har tagit bort 10 mg Cisordinol men har kvar ytterligare ca 25 mg som injektion, så det är ingen total utsättning. Tyvärr har jag fortfarande kvar lite lätt akatisi, men inte värre än att det går att leva med, jag har också fått Akineton att ta till vid behov. Piller för att motverka piller. ;)

    SvaraRadera