Efter det mesta av en flaska bubbel, en öl och halvvägs genom en konjak så är jag minst sagt berusad. Jag hanterar det ganska bra dock, jag har alltid tålt rätt mycket (har aldrig, ens som ung, spytt eller haft minnesluckor). Det kan väl debatteras om det är rätt att dricka när man tar mediciner, men så länge som jag inte upplever någon påtaglig negativ effekt så stoppar jag huvudet i sanden och ignorerar saken.
Det enda jag upplever är cravings efter Falurut och smör, vilket känns acceptabelt. Och notera att jag kan skriva trots alkohol och lamotrigin. Att jag hickar hör ni inte genom nätet.
Såg en multiemotionell film på fyran och undrar hur jag skulle bete mig om jag hade tre veckor kvar att leva. Huvudpersonens drag att sticka iväg till ett lyxhotell utomlands, spela, hoppa basejump och allmänt leva livet känns begripligt. Men jag längtar faktiskt inte så mycket efter något exotiskt. I dagens läge kan man ställföreträdande uppleva det mesta via tv:n. Jag skulle vilja ha så mycket tid som möjligt med mina kära, något som ingen teknologi kan ersätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar