Jag har sett vintergäck och snödroppar, tjoho!
Försöker varva ner. Det jag upplevt de senaste dagarna går i någon sorts loop i skallen. Tankarna smulas sönder, kittlande elektricitet i kroppen. Ibland får man helt enkelt betala priset.
Eftersom jag i kölvattnet av den senaste tidens rubriker utvecklat nära nog en fobi mot att bli sittande fast i ett trasigt tåg någonstans i obygden tog jag bussen till Göteborg och hem, trots att det tar lite längre tid och är bökigare. På hemvägen hade jag blivit smått övermodig efter frånvaron av alla kriser so far, och tänkte att den sista lilla sträckan skulle jag väl ändå kunna ta tåget, så kort bit.
Det första jag möts av är informationsskärmen som deklarerar att det är spårfel på sträckan och vissa tåg inställda. Men mitt tåg skulle gå och jag var trött, så jag hoppade på. Ett par stopp för att vänta in mötande tåg, men så kan det ju vara. Sen stod vi stilla vid en stoppsignal en lång stund. Fick krypa framåt i sakta mak till utkanten av min stad. Och så en tvärbromsning, jag flög över golvet i korridoren (blev bara några blåmärken dock). "Tyvärr är vi strömlösa just nu." Det svajade lite i känslorna då, det här var ju precis vad jag varit rädd för. Någon sorts skyddsängel hade ändå jour och vi kom till slut fram, det tog bara dubbelt så lång tid som normalt. Tack och lov väntade den tålmodige Mannen på mig och körde mig hem till blommor och bubbelvin och en varm famn. Han får följa med nästa gång jag reser.
Hmm, men vad hände då, när nu det värsta hände? Kändes det så farligt som du hade trott?
SvaraRaderaJag har också sett snödroppar! :)
När beskedet om att vi stod där på spåret strömlösa kom fick jag först ångest och katastroftänkande som på ett par minuter övergick i apati - inte sån där snygg acceptans utan ärligt talat mer hopplöshet. Nej, det funkade tyvärr inte avdramatiserande. Måste ut och åka tåg på fredag igen och oroar mig om något ännu mer.
SvaraRaderaMen vårblommor får elva plus av tio i min bok!
Hur länge blev ni stillastående utan ström?
SvaraRaderaYlva - bara sådär 10 minuter, det var egentligen inte särskilt dramatiskt alltså, men det kändes väldigt stressande att inte veta hur länge det skulle vara. Jag var ju redan löjligt nervös för att något sånt skulle hända.
SvaraRaderaMen nu försvinner väl snön snart ändå!
På något sätt behöver man göra det till en erfarenhet, säger de lärde, för att ångesten ska släppa. Göra det till en erfarenhet att det inte var så farligt. Har själv inte riktigt fattat vad det betyder än, men lovar att återkomma om jag drabbas av någon plötslig insikt eller så.
SvaraRaderaMin erfarenhet blev snarast "oj, detta kan hända mig i verkligheten" och det är ju inte så lugnande. :P Du får hemskt gärna återkomma med plötsliga insikter! Jag ska trots allt ge mig ut och åka tåg ända till Danmark på fredag morgon. Går det så går det. :)
SvaraRadera