tisdag 2 mars 2010
Karaktärsbrister
Nu har jag gått runt hela dagen och stått ut, nu står jag inte ut. Det fick bli fulla dosen benso. Jag känner mig alltid en aning skyldig när jag öppnar just den burken, och det är bra, det ska vara ett loser-alternativ. Just nu handlar det inte om huruvida jag skulle kunna klara av lite till, det kan man väl nästan alltid, för stunden, det handlar mer om att det här kan vara början och jag vill inte se fortsättningen. Lite sömnlöshet på det här och rör om - nej, sån soppa ska vi inte ha. Jag kan inte vara så malplacerat fin i kanten "jag klarar minsann av min ångest utan att nedlåta mig till att bruka beroendeframkallande piller", när det lika gärna kan sluta med ett patetiskt publikt magplask. Jag är helt enkelt patetisk hur jag än gör. Men när jag lägger märke till eländesmarkörer som att jag har svårt att sitta stilla pga obehaget i kroppen och att jag funderar över om psykakuten är färdigrenoverad nu, då får jag skita i de eleganta 1700-talstapeterna och köra med grovt spacklad cement.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är inte en karaktärsbrist, det är en realitet. jag brukar ju få rådet att gilla läget, och jag får väl skicka vidare det. :)
SvaraRaderaJag tycker att du är stark som tar tag i saker innan de går för långt.
Kram!
välkommen tillbaka - bra att du tar tag i det innan det går för långt.... så ska jag försöka tänka idag också..
SvaraRaderaCharlyene - du har så rätt. Jag har hemskt lätt att skämmas när jag hanterar mig själv på sätt som inte är accepterade som fina och moraliskt högstående.
SvaraRaderaKram!
Miriam - tack. Jag hoppas du kan ta tag i saker för din egen del också, du verkar ha en hel del att tänka på.
SvaraRaderaDet är inget underlag att behöva ta en benso! Man gör vad nöden kräver och alternativen inte är så många... mer än att just hamna på akutpsyk eller liknande. Själv käkar jag benso tre ggr/dag...
SvaraRaderaKRAM!
Puffan - När det gäller benso så har jag ingen åsikt om hur andra gör, tänker bara för mig själv att jag inte ska göra det till en vana utan lära mig att klara av ångesten på andra sätt. Så jag tar det sällan mer än en gång i veckan, ibland går det veckor utan. Det är inte för att jag är så jävla duktig, jag har bara inte valt att följa just det spåret. Gör andra onyttiga saker istället.
SvaraRaderaKram på dig och hoppas du mår bättre!
Hej. Du har fått en award på min blogg. Kolla in den.
SvaraRaderaMin samvetstörn får jag när dosetten åker fram på morgonen. Jag försöker vara cool och bara låta det vara en självklarhet och stoppa in medicinerna som ingenting men den ritualen är alltid en påminnelse om mitt svaga psyke. Det är nästan värre när jag är frisk som jag faktiskt är sedan några månader tilbaka. Då blir jag påmind att jag inte klarar vardagen utan mina piller och alternativet är piller fri och seg som en snigel och deppig som en metmask. ;-)
SvaraRaderaYlva - tack!
SvaraRaderaKokuzo - jo, en metmask borde med tanke på omständigheterna vara j-t deppig.
SvaraRaderaJag har själv kämpat mycket med att acceptera medicineringen, även när pillren faktiskt hjälpt så har det känts pinsamt på något sätt att ta till kemisk assistans. Nu försöker jag inta en pragmatisk attityd, eller kanske snarare blir något av en kontrollfreak när det gäller dosetten, men ibland halkar jag till och slutar oöverlagt med någon medicin. Svårt.