söndag 20 januari 2013

Bevakning

Jag är lite trött på min kraniala Securitasvakt. Den där som jag mödosamt hyrt in för att konstant scanna av känslor och tankar efter ledtrådar till någon kommande härdsmälta. Den där som ibland vill ta till med storsläggan när något blinkar gult, och inte tillåter mig att bara carpe diem. Varför ska hen jaga upp mig över oskyldiga ting?

Normal är jag. Sover. Äter (lagom). Medicinerar enl. anvisning. Spattar inte runt mycket. Håller käft på fb. Inga hemmaprojekt. Noll shopping. Ingen uptempolåt på repeat. Förvandlar inte vatten till vin.

Bara en känsla i kroppen. Äsch.

8 kommentarer:

  1. Tack fina du för dina ord och stöttning.
    Du är stark du med!
    ♥Kram

    SvaraRadera
  2. tack snälla för att du delade med dig hos mig.
    Sån närvarande och lekfull mamma jag varit de här dagarna har jag inte varit på flera år.
    Känner mig inte manisk, känner mig normal:)
    Ska börja med vv igen för jag ska ha bort minst 7 kg till min resa.
    Vägrar också zyprexa igen..
    stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du får fortsätta ha det bättre! Jag har lärt mig den hårda vägen att säga ifrån när biverkningar blir alltför svåra att stå ut med. Kuren ska inte vara värre än sjukdomen.
      Kram!

      Radera
  3. Jobbigt det där med vakten. Gör sig synlig här också. Men den scanningen är väl nyttig egentligen? Fast bäst vore väl utan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut nödvändig. Bara trist, som fluorskölj.

      Radera
  4. I längden är nog normal ganska skönt att vara om än tråkigt ;)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, normal är iaf mindre utmattande.

      Kram!

      Radera