torsdag 17 januari 2013

Verktygslåda


Blogger verkar lite segt. Hmm. Jag får skriva i word, det är så jobbigt när ett långt inlägg försvinner. (Fast tekniskt sett skriver jag i OpenOffice, gratis är gott.)

Jag är lyckligt lottad som har fina vänner. Av någon anledning är det trots allt lättare att ta till sig visdomsord från någon man känner rör sig på samma plan som en själv, man kanske inte har exakt samma problem men man seglar ändå på samma stormiga hav, om än på olika fartyg. Jag har ofta känt medicinerna som ett fängelse, men min vän fick mig att rucka lite på världsbilden och se att fängelset är sjukdomen, att alltid behöva vara på sin vakt och inte ha full kontroll, och jag har fortsatt att tänka på det idag.

Medicinerna är varken gifter eller trollspön, de är verktyg. Det gäller att komma till den punkten att man inte försöker slå i skruvar med hammare eller såga sig i handen, och det är ett sorts avancerat och ibland riskfyllt hantverk. Även om man vill överlämna det till snickare så har jag insett att man själv måste lära sig åtminstone det viktigaste, så man kan säga ifrån när golvplankorna hamnar snett. Men får man till det så kan det förhoppningsvis göra fängelset lättare och ljusare, med takfönster och veranda. Jag sitter på livstid, och ett fängelse är ett fängelse, men det går att göra det bekvämare för sig under tiden. Just nu när jag en försiktig förhoppning om att kunna optimera medicineringen, lite i taget. Jag har idéer och Dr R verkar vara inne på samma spår så kanske kommer det faktiskt gå att göra det i samarbete, om vi båda släpper på prestigen förstås.

Har bestämt att jag åker till Gbg om en månad, hurra! Ena sonen har varit i Japan så det ska kollas på 500 foton. :)

20 kommentarer:

  1. Vilket bra inlägg och tankeställande!

    Vad roligt med gbg och att även få se sonens bilder.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ibland behöver jag gå omvägen med liknelser för att få syn på kärnan.

      Gbg är alltid något att se fram emot när en del av min flock finns där...

      Kram!

      Radera
  2. Underbart skrivet och beskrivet ♥ Hoppas att u och dr R når i mål till slut så att fängelsevistelsen blir mer hanterlig.
    Wow, Japan måste ha varit en annorlunda upplevelse. Ett fascinerande land och Tokyo skulle jag gärna bevista någon gång. Kram och ha en fin helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fullständigt "normal" lär jag aldrig bli, mediciner eller ej, men varje kris som kan avvärjas är guld värt.

      Sonen och hans underbara fru (det var deras bröllopsresa) verkar helt sålda på Japan. De hade en blogg också under tiden så vi fick följa med lite. Inte minst när det gällde maten! Hoppas du kommer dit någon gång.

      Kram!

      Radera
  3. Hej! Jag (vi) undrar om du skulle vilja vara med och skriva hos Sisters?

    Mvh

    /Martin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för inbjudan. :) Det gör jag gärna, om jag har något att komma med. Jag finns på stellariamedia@gmail.com

      Radera
    2. jag tror du har mycket att komma med
      vill du börja med en liten presentation när du har tid, ork och allt det där som måste infinna sig så skulle bloggen få lite nytt liv och färg

      Radera
    3. Jag har slängt ihop en presentation, vad gör jag nu med den?

      Radera
    4. har du skrivit presentationen som inlägg på sisters nu så det inte råkat bli på din egna blogg? (det misstaget har jag gjort några gånger eftersom min privata blogg också är blogspot, lätt att publicera på fel)
      annars är det bara att publicera som ett vanligt inlägg med rubrik Det du vill kalla dig för och presentation kanske?

      vi taggar inläggen med de taggar som finns, men ibland måste man ju skapa nya
      en presentation taggas (i mitt fall)
      inzi, presentation

      kram

      Radera
    5. Done! Nu ska jag bara klura ut vad jag känner för att skriva om härnäst... :)

      Kram!

      Radera
  4. Vilken härlig beskrivning!! Kul att höra att samarbetet verkar fungera också.

    Jag har en fråga om det är ok? Vet inte riktigt vart jag ska vända mig :/ är inlagd och läkaren vill sätta in zyprexa. Har du någon erfarenhet av den? Den skrämmer mig. Är det en befogad rädsla?

    Hoppas att du har en fin dag S! Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zyprexa är en knepig medicin tycker jag. Den kan vara enormt effektiv för att bryta psykoser, manier, allmän uppskruvning. Jag känner mig lite allmänt dämpad när jag tar den, så där våt filt över huvudet, en del andra personer verkar känna av en kraftigare zombieeffekt, men det beror förstås också på dosen! Huvudanledningen till att jag nu vägrar Zyprexa är att jag går upp i vikt av den, 2-3 kg i veckan kan det bli, jag vägde nära 95 kg ett tag. Jag har ingen ätstörning, men när det blir så extremt orkar heller inte jag med det. Personligen tycker jag att många läkare vill bortse från viktökning när de väljer medicin, trots att det ju faktiskt har psykiska och fysiska konsekvenser. De säger "det är ju bara att inte äta mer" men det finns inte en chans att jag klarar det när jag blir så enormt, ständigt hungrig som jag blir. ALLA går inte upp i vikt av Zyprexa, absolut inte. Viktigt att komma ihåg. Men ganska många.

      Hade det inte varit för viktökningen hade jag definitivt kunnat tänka mig att ta Zyprexa när jag är som snurrigast, för som sagt, den är ofta effektiv. Pest eller kolera... Men ska man ta Zyprexa som en kortare kur kan det vara värt det, det är när man tar den under längre tid som eventuell ökad hunger kan bli jobbig.

      Jag hoppas du kan diskutera saken ordentligt med läkaren.

      Hoppas du mår bättre snart!
      Kram!

      Radera
  5. Oj, tack för komplimangen :)
    Håller med om att det är väldigt skönt att kunna bolla tankar med någon som har liknande erfarenheter. De flesta läkare och annan vårdpersonal har ju faktiskt inte det... (även om de har en annan slags erfarenhet av att ha träffat massor med patienter).
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var ärligt menad. :) Du är en klok kvinna.

      Jag värdesätter även vårdens råd, du har rätt i att de också har erfarenhet. Allt har sin plats.

      Kram!

      Radera
  6. där fick jag en del att tänka på! tack!

    SvaraRadera
  7. Verkar som om läkaren är vettig. Gäller att ta till de verktyg som finns för att livet ska bli så drägligt som möjlig med sjukdomar.
    Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och inte ge upp om man får fel skruvmejsel vid första försöket...

      Kram!

      Radera
  8. Jomenså är det visst - medicinerna är verktyg - ett verktyg som får en till att klara vardagen. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verktyg kan användas konstruktivt och destruktivt - man får bestämma sig vilket håll man vill gå åt (och sen hoppas att man hamnar rätt).

      Kram!

      Radera