måndag 21 januari 2013

Riktningsvisare

Bra samtal med Syster C. Hon återupprepade vad Dr R sagt om diagnoserna och sa att han skrivit en tydlig journalanteckning. Sedan pratade vi om att själv inse när jag håller på och köra i diket och vidta lämpliga åtgärder. Att jag börjar på att lära mig. Att jag börjar på att vilja vara konstruktiv, så där på djupet. Tänka framåt. Vara snäll mot mig själv (eller som jag kanske skulle uttrycka det: tillåta mig själv att existera). Att jag kan släppa lite på ältandet av mina fel och brister och rikta en strålkastare mot det jag har som är bra.

Jag orkar prata i ganska prick en halvtimme, sedan åker rullgardinen ner, så vi har minskat på mötestiden.

Promenerade en stund i solen efteråt. Andades och bestämde mig för att ta det rejält jäkla lugnt resten av dagen och inte låta det snurra på. Middagen ur frysen. Inte ringa folk. Lite kryper det i tårna, men det är samtidigt skönt att vända sig i riktning normal.

2 kommentarer:

  1. Jag orkar prata prick en halvtimme också när jag är hos min terapeut, sen är all energi borta, och jag måste gå hem. Uttröttad. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är det märkligt att det kan kräva så mycket kraft. Men man ska inte pressa sig.

      Kram!

      Radera