onsdag 30 januari 2013

Guldpriset

Gamla Bettan rullar igen. Vi har en rätt speciell bilmek som kommer hem till oss och fixar mindre grejer. Jag har själv inte körkort, är alldeles för rädd för allt som rör sig och går fort, men det är ju onekligen särdeles praktiskt att ha bil ibland.

Det känns lite tomt idag. Inget projekt, men mycket mer än så, ingen drivkraft till projekt. Andas in, andas ut - där någonstans går gränsen för vad jag orkar. Energirycken är på ett sätt guld värda, men samtidigt ska det där guldet betalas, och det blir oftast i efterskott.

Ack och ve, jag klagar för att jag inte alltid får leva på topp. Det är ytterst girigt. Eftersom jag har en överdriven uppfattning om att jag ska kunna kontrollera mig själv så tror jag att jag kan plocka russinen ur kakan (och inte få magont efteråt). När verkligheten påpekar att min idealiserade bild inte riktigt stämmer så blir jag sur. En gammal god vän sa på telefon att det var väl typiskt mig att heminreda när jag går upp i varv. Sånt gör mig ärligt häpen. Att det kan finnas mönster som är så tydliga att andra människor kan se dem, kanske kan jag ana dem själv men att höra det sägas så där självklart. Nåja, det är åtminstone en relativt harmlös ovana, gör av med pengar men inte extremt, utsätter mig inte för fara, springer inte på krogen som jag kunde göra i en tidigare inkarnation.  Jag är väldigt lyckligt lottad på flera sätt.


1 kommentar:

  1. Tänk om man själv kunde fatta och acceptera mönstren och då hushålla med den där härliga energin så att den räckte längre och jämnare :)

    SvaraRadera