tisdag 21 september 2010

ICD10-2

Nämner för pat att diagnosen Emotionell instabil personlighetsstörning övervägts och undrar om hon känner till detta, pat säger att hon själv funderat på det men att ingen har tagit upp det med henne. Tillfrågas om hon kan tänka sig att vidtecknad fortsättningsvis är patientansvarig läkare och om hon är intresserad av att jag undersöker möjligheten till annan behandling som kan hjälpa henne att komma till rätta med sin nuvarande situation. Patienten säger sig positiv till detta om än hon inte är särskilt hoppfull.
(2004, dr B)

Förklarar för pat att jag inte ser hennes symtom och sjukdomsbild som typisk för en person med emotionell instabil personlighetsstörning, även om jag själv använt den diagnosen för att beskriva hennes problem. Menar att det är svårt att negligera det faktum att pat har en hjärntumör, om än godartad och att man konstaterat ett patologiskt EEG.
Diagnos ICD10
F603 Emotionellt instabil personlighetsstörning
D330 Benign tumör i hjärnan, supratentoriell lokalisation
(2005, dr B)

Bedömning
Kvinna med känd personlighetsstörning, självskadebeteende sedan 1999. Försämring senaste fem dagarna med suicidtankar. Nedsatt stämningsläge. Initialt bristfällig kontakt, mycket ambivalent. Mjuknar något i slutet av samtalet, bitvis avledbar. Initialt ambivalent till inläggning, ytterligare åtgärder. Diskuterar med bakjour XX. Vissa inslag av bipoläritet, varför XX föreslår observation, ställningstagande ev insättande Lamictal. Återinsättes på Abilify. Kort inläggningsperiod.
(2005, läkare 12)

Bedömning
Pat är åter i sitt habitualtillstånd, vad det gäller en ev bipoläritet som dr X varit inne på så tycker jag inte det finns tillräckligt starka belägg för att jag ska vilja gå in med ytterligare medicinering i nuläget. Så länge pat tar sin Abilify så fungerar det någorlunda bra för henne.
(2005, dr B)

Aktuellt
Tar upp med S om hon upplever att det finns en pendling i sinnesstämningen och att hon även har perioder när hon är i ett mer förhöjt stämningsläge. Det har hon noterat och också märkt att det är svårt att hänföra det till någon särskild yttre omständighet. S tar också upp hur hon plågas av att ha sociala kontakter periodvis som hon ändå menar är något som gör livet värt att leva När jag börjar resonera kring bipolär affektiv sjukdom och möjliga behandlingar för det visar det sig att S själv har varit inne på samma spår och läst på en del och att vi båda har funderingar kring Lamotrigin för att förebygga att hon hamnar i sina djupa svackor. (2007, dr B)

Diagnos ICD10
F603 Emotionellt instabil personlighetsstörning
Bidiagnos ICD10
F322 Svår depressiv episod utan psykotiska symptom
(2007, läkare 13)

Diagnos ICD10
F319 Misstänkt bipolär sjukdom
(2008, dr B)

Diagnos ICD10
F317 Bipolär sjukdom utan aktuella symtom
(2008, dr B)

Bedömning
Således pat som är välkänd på avd. Har sedan länge borderlineproblematik. Nyligen av dr B värderad till bipolär sjukdom och pat är nu satt i stabiliserande medicinering.
Diagnos ICD10
F319 Bipolär sjukdom, ospecificerad
(2009, läkare 14)

SJUKINTYG
Huvuddiagnos
F316 Bipolär sjukdom, blandad episod
(2009, dr B)

Diagnos ICD10
F317 Bipolär sjukdom utan aktuella symtom
(2009, dr B)

---------------------------
Har jag fått min etikett nu? F-n vet. Förväntar mig inte mycket. Men kan leva med denna, den ger mig något att arbeta utifrån.



3 kommentarer:

  1. Diagnoser är svårt. De är ju inte så avgränsade mot varandra som en gärna vill tro. Men oavsett vilket hoppas jag att du har en utgångspunkt varifrån du kan ta dig vidare.

    Och hjärntumör? Är det något som du tycker påverkar dig i det dagliga livet?

    Kram!

    SvaraRadera
  2. (F-n också, skrev en lång kommentar som blogger åt upp)

    Charlyene - visst är det svårt. För egen del tror jag att jag har lite av varje, bipolaritet i botten och så mer traumarelaterade saker ovanpå, klart det blir svårt att se vad som är vad. Det jag regerar mest på är att läkarna varit så dåliga på att diskutera saken med mig.

    Hjärntumören opererade jag bort i början av -07 tror jag att det var. Den var en snäll sak, i princip en stor klump med fett. Man bestämde sig till slut för att ta bort den ändå, den satt lättåtkomligt, och man funderade om den kanske hängde ihop med mina kraftiga dissociativa attacker. Svårt för mig att veta hur det egentligen förhöll sig. Fast jag har inte dissocierat alls så mycket på senare år, minns inte när jag hade ett "anfall" senast, så kanske påverkade det ändå.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Och angående hjärnknölen så är det lite cyniskt roligt hur den upptäcktes. Jag var inte officiellt psykfall då, utan medicinstudent. Gick till husläkaren och klagade på milda stickningar i kinden med lite latinska termer. Blev genast skickad på datortomografi. Tänk om jag kommit dit idag som känt psykfall och klagat på samma sak - de hade sagt till mig att gå hem och ta min psykmedicin (har sett exempel). Hemskt!

    Själva hjärnoperationen var för övrigt inte särskilt jobbig. Tänker inte på den annat än ibland när jag ser ärret på min panna, men det var liksom ingen särskilt otäck upplevelse, inget jag drömmer mardrömmar om.

    SvaraRadera